Beställa varor till förskolan
Förskole- och skolpersonal är viktiga för att nå målet en giftfri miljö. Om medarbetarna har grundläggande kunskaper om kommunens avtal kan de lättare reagera om leveransen avviker från avtalet.
Målet är en giftfri miljö
Personal som gör beställningar till skola och förskola har en avgörande roll att säkerställa att de varor och produkter som köps in till skolor och förskolor uppfyller Sveriges mål att nå en giftfri miljö.
Sveriges klimatmål om en giftfri miljö
Upphandla för en giftfri miljö
Inköp till skola och förskola görs utifrån det sortiment som finns med i kommunens upphandlade avtal. Det kallas att man gör ett avrop från ett ramavtal. Om det är så att de produkter man vill köpa in till en verksamhet inte finns med i något ramavtals sortiment ska man kontakta kommunens upphandlingsansvariga. Ett ramavtal kan till exempel vara slutet av SKL Kommentus eller några kommuner som har gått ihop om en upphandling.
Viktigt med verksamhetsperspektiv
Upphandlingen görs oftast av kommunens upphandlare tillsammans med de som har ett övergripande ansvar för inköp till skolorna och förskolorna. Det är bra om pedagoger och lärare ingår i upphandlingens referensgrupp för att få in ett tydligt verksamhetsperspektiv. Det är en fördel om pedagoger och lärare även har viss kunskap om produkters och materials miljö- och hälsopåverkan och vet vilka krav som kan ställas gentemot leverantörerna. Alternativt att kommunens miljö- eller hållbarhetsstrateger medverkar i upphandlingen.
Det är möjligt att välja mellan olika produkter och material när ett avrop görs. Det är också möjligt att ställa frågor både till de som är ansvariga för upphandlingen och till leverantören. Om det inte tydligt framgår vid avropet går det att fråga vilka krav som ställts i upphandlingen. Detta är offentlig information som finns hos upphandlaren.
Det kan finnas produkter i sortimentet som uppfyller miljömärkningskrav eller andra miljökrav. Det kan vara exempelvis leverantörens egna krav eller kommunens krav ställda i upphandlingen. Dessa kan du ibland se genom en märkning i produktkatalogen. Om kommunen har ett e-handelssystem kan miljöanpassade produkter markeras i systemet.
Frågor angående produkterna och sortimentet kan även ställas till leverantören.
Det ska vara lätt för medarbetarna att köpa varor på rätt sätt när de köper avtalsprodukter från kommunens ramavtalsleverantör.
Ett sätt att underlätta för den som beställer kan vara att ta fram en intern vägledning med kommunens inköpsrekommendationer för avrop. Det kan fungera som en hjälp till prioritering för inköp med mindre miljöpåverkan.
En vägledning kan exempelvis innehålla:
- rekommenderade nettoprissatta produkter
- en avropskatalog eller ”grön lista” med rekommenderat sortiment som är att föredra för förskolan.
- Om kommunen har ett e-handelssystem kan det rekommenderade sortimentet markeras i systemet.
Det går att göra aktiva val i inköpen för att fasa ut skadliga ämnen ur barnens vardag. Det kan ibland vara svårt att veta vad produkterna innehåller eftersom information om produkters innehåll ofta försvinner i långa produktionsled.
Möbler
Möbler kan innehålla många olika sorters miljö- och hälsofarliga ämnen. På skolor eller förskolor förekommer, utöver möbler som även används i de flesta andra miljöer, produkter för barn, till exempel sovmadrasser och bygg- och lekkuddar. Dessa består ofta av stoppmaterial klätt med plastöverdrag.
Vid upphandling av möbler kan funktionskrav vara mer lämpliga än krav på specifika material eller lösningar. Det är leverantörerna som har bäst kunskap om material, produkter eller lösningar som de kan tillhandahålla. Dessa kan presenteras och utvärderas när funktionskrav ställs. Det finns miljömärkningar på området, till exempel som Möbelfakta, Nordisk Miljömärkning (Svanen) och Ecolabel.
För möbler finns ingen specifik lagstiftning utöver kemikalielagstiftningen Reach.
Textilier
Vid textiltillverkning används många olika kemikalier. Det gäller både vid odling av naturfibrer och tillverkning av syntetiska fibrer. Kemikalier används också för att ge textilierna efterfrågade funktioner, som till exempel vattenavvisning. Det tillsätts även kemikalier för att motverka bland annat mögel och svettlukt. En del av kemikalierna finns kvar i slutprodukten, till exempel färgämnen. Hållbarhetskriterier för upphandling av textiler finns hos Upphandlingsmyndigheten samt på EU-nivå. På EU:s webbplats finns även en omfattande bakgrundsrapport samt en vägledning kring inköp finns.
EU:s vägledning för inköp av textila produkter
Det finns ett flertal olika miljömärkningar för textilier. Vissa utgår från halter av farliga ämnen i den färdiga textilen och vissa ställer även krav på odlingen/framställningen av textilfibrer och tillverkningsprocessen.
För textilier finns ingen specifik lagstiftning utöver kemikalielagstiftningen Reach.
Köks- och serveringsutrustning
Produkter för mattillagning och servering tillverkas av en mängd olika typer av material, till exempel rostfritt stål, keramik, glas och plast. Det är viktigt att se till att produkterna är testade och godkända enligt regelverken för material i kontakt med livsmedel, då barnen använder dem dagligen.
Produkter som används i skolorna och förskolornas kök kan i vissa fall avropas från olika ramavtal. Exempel på detta är engångsartiklar som plastfilm och plasthandskar som ofta ingår i andra ramavtal. Det kan också gälla tallrikar och glas. Det är därför viktigt att tänka på att ställa kemikaliekrav med tanke på skolan och förskolan även i dessa avtal. Miljömärkning för engångsartiklar inom matservering, så som take-awayförpackningar, tallrikar och bestick, finns hos Nordisk Miljömärkning
Det finns flera förordningar för produkter som kommer i kontakt med livsmedel. En sammanställning över den lagstiftning som gäller för material i kontakt med livsmedel finns på Europakommissionens webbplats.
Det finns en del undantag i lagstiftningen som gör det viktigt att ställa krav i upphandling. Material i kontakt med livsmedel är undantagna reglering av de hälsofarliga ämnena i Reach-förordningens lista över tillståndspliktiga ämnen. För flera materialtyper, till exempel metaller, silikoner och gummi, saknas specifik EU-lagstiftning med krav på produkttester för att garantera att de är säkra. Produkter som haklappar, servetter, bordstabletter, bestickshandtag bedöms vanligen inte komma i kontakt med livsmedel och testas då inte enligt regelverken för utsöndring av ämnen.
Leksaker
Leksaker är en produktgrupp som består av en mängd olika material. Olika plastmaterial är vanligt förekommande i leksaker. Plaster är komplexa material som kan innehålla miljö- och hälsoskadliga ämnen. Däremot finns det inte så stort utbud av miljömärkta leksaker.
Leksaker regleras genom leksaksdirektivet (2009/48/EG). Hobbymaterial och specialpedagogiskt material omfattas inte av leksaksdirektivet. Flera ämnen i leksaksdirektivet är specifikt reglerade i produkter som riktar sig till barn under 3 år. Eftersom små barn inte skiljer på vad som är till för olika åldrar, kan det vara bra att ställa krav på alla leksaker samt på hobbymaterial som finns på skolan och förskolan.
För leksaker gäller även EU:s kemikalielagstiftning Reach samt produktsäkerhetsdirektivet. Vissa delar av kosmetikaförordningen är inkorporerade i leksaksdirektivet. För elektriska leksaker gäller RoHS-direktivet. SIS standarder för leksaker som följer den europeiska standarden EN 71 beskriver hur leksaker ska testas för att kontrollera att de uppfyller leksaksdirektivet.
Kontakta kommunen om varor saknas
Om produkterna som skolan eller förskolan ska beställa inte finns på avtalet kan de kontakta kommunens upphandlingsansvariga.
På Kemikalieinspektionens (KEMI) webbplats kan du läsa mer om olika typer av farliga ämnen. Deras verktyg PRIO hjälper dig att hitta och byta ut farliga ämnen i dina varor eller kemiska produkter.