Bygg- och anläggningsmaterial

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för bygg- och anläggningsmaterial. Beroende på vilka produkter som används kan leveranskedjan se mycket olika ut.

Det första steget är utvinning av råmaterial som exempelvis kan bestå av trä, sten, sand, kvartssand, lera, glimmer, naturgips, mineraler, råolja eller naturgummi. Nästa steg är att råmaterialet processas (till exempel stål som produceras av järn, skrot och kol). Vidare bearbetas råmaterialet i ett eller flera steg till användbara byggmaterial såsom cement, betong, stål, glas, plast, träskivor, träbalkar, keramiska material, isolering, färg med flera. Dessa sätts sedan ihop till färdiga bygg- och anläggningsprodukter. Mellan varje led sker transport av materialet mellan olika länder där produktionen av olika komponenter sker.

En del av tillverkningen av produkter inom bygg- och anläggningsmaterial är förlagd till så kallade högriskländer medan andra i större utsträckning tillverkas i Europa, till följd av att produkterna är tunga och därför olönsamma att frakta längre sträckor. Det finns flera gemensamma nämnare avseende ingående material i varorna och till följd av det även ursprung av de råvaror som krävs. 

Produkter som är vanligt förekommande inom bygg – och fastighetsbranschen har ursprung främst i råolja, metaller och mineraler, trä, gummi och natursten.  Avsnittet nedan ger en beskrivning av de olika råmaterialens ursprung samt exempel på produkter som utgörs av dessa. I bygg- och anläggningsmaterial ingår även elektroniska komponenter, se riskanalys för elektronik. 

Flera produkter som är vanligt förekommande inom bygg och fastighet har ett ursprung i råolja. Bland dessa kan nämnas plastprodukter såsom plaströr, cellplast, geotextil, vinylgolv samt kemiska produkter som färg. Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Saudiarabien, USA, Kina, Ryssland, Irak samt Kanada. Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas. Ledande inom produktion av raffinerade oljeprodukter är USA och Kina, följt av Ryssland och Indien.  

Till metaller hör zink, aluminium och koppar. Till mineraler hör glimmer, järnmalm, gips och kvartssand. Ursprunget för dessa råvaror varierar, en del metaller och mineraler bryts i Europa eller kan komma från återvunnet material men oftast sker utvinningen i högriskländer.  I en del av de elektroniska komponenter som används i bygg- och anläggningsprodukter förekommer så kallade konfliktmineraler, alltså mineraler som utvinns i områden där det är en pågående konflikt. 

Kina är det största producentlandet av zink som också bryts i bland annat Australien, USA, Peru, Indien och Bolivia.  

Aluminium utvinns framför allt ur mineralet bauxit och återfinnas i flertalet produkter på grund av sin låga vikt och långa hållbarhet.  Guinea är världens största producent av bauxit, följt av Australien. Kina är överlägset den största producenten av aluminium, följt av Ryssland och Kanada.  I Sverige är en av de största aluminiumleverantörerna för byggändamål Hydro, som framställer Bauxit i Paragominas i Amazonas. 

Glimmer kan finnas i till exempel färg, gipsfiberskivor och kablar, och bryts ofta i Indien, Kina  och Madagaskar.  I de indiska staterna Jharkhand och Bihar bryts 25 procent av allt glimmer som används i världen.  

Järnmalm återfinns bland annat i stål vilket är ett material bygg – och infrastruktursektorn står för 50 procent av den globala efterfrågan.  Stål tillverkas antingen genom återvunnet skrot eller nyskapas i smältverk från järn, kol, skrot och ämnen som krom, nickel och molybden.  Kina är världens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA.  Världsproduktionen av just järnmalm domineras av två länder: Australien och Brasilien.  Utöver dessa kan nämnas Kina, Indien och Ryssland. Kirunagruvan i Sverige är en relativt liten producent av järnmalm på världsmarknaden, Sverige innehar cirka 1 procent av världsproduktionen.  EU importerar främst byggstål ifrån Turkiet, Indien och länder i Ostasien. 

Koppar är en av de mest använda metallerna globalt och nästan en tredjedel kommer från Chile. Andra producenter är Peru och USA.   Omkring 30 procent av världskonsumtionen härrör från återvunnen koppar. Koppar har mycket hög återvinningsbarhet.  

Kaolinit, som återfinns i keramiska produkter, bryts i dagbrott till stor del i USA och England. Kina är också en stor producent. Andra stora producentländer är Sydkorea, Indien, Indonesien och Thailand.  

Gips är ett vanligt mineral. Det finns i lager som bildades under saltvatten för miljontals år sedan. När vattnet avdunstade lämnades mineralet kvar. De största gipsbrotten i Europa finns i Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Spanien och Storbritannien.  Gips har en så kallad ”sluten återvinningscykel”, vilket betyder att det kan återvinnas oändligt utan att förlora sin höga kvalitet.   EU är den största producenten av gips i världen och då gips är tungt att frakta långt förses den europeiska marknaden i stor utsträckning med lokalt producerat gips. 

Kvartssand, som huvudsakligen består av mineralet kvarts, bryts globalt i dagbrott för användning inom olika industrier. I Europa utvinns kvartssand i flera länder, inklusive Sverige.  Länder där kvartssand bryts globalt är bland annat USA, Indien och Kina. 

Gällande trä används det som material i plywood, spånskivor, fönster, dörrar, golv och inredning. I Sverige används huvudsakligen nordiska träslag som furu, gran och björk men även tropiska sorter och lövträ förekommer.  Globalt sett är Ryssland, Kanada, Sverige, Brasilien, Finland och Tyskland ledande träproducenter.   Längre bak i värdekedjan för träprodukter är de länder som bedriver mest skogsavverkning Kina, USA, Ryssland, Indien, Japan, Tyskland, Indonesien, Italien och Malaysia.  Det finns dock stora problem med spårbarhet för träråvara till följd av en utbredd illegal handel. 

Avseende naturgummi, vars ursprung är gummiträdet som växer i Sydamerika, Sydostasien och Västafrika, återfinns detta material i produkter såsom golv och tätningar. Den största produktionen av förädlat naturgummi står Thailand, Indonesien och Malaysia för.  Idag är dock syntetiskt gummi vanligare vilket har sitt ursprung i petroleum. 

Natursten, återfinns bland annat i betong, isolering och golv. När det gäller sten så är leveranskedjan i vissa fall känd ner till stenbrottet och i andra fall mer komplex där sten i vissa fall importeras från andra länder för att sedan bearbetas. Globalt sett är Kina den största stenproducenten och en stor del av den natursten som används i Sverige har bearbetats i Kina.  Stenbrytningen kan dock ha sitt ursprung i Indien, Brasilien eller afrikanska stater såsom Zimbabwe, Angola, Nigeria och Egypten. Europa står för 35 procent av världsmarknadens natursten där Italien, Spanien och Turkiet är stora producentländer. 

Betong produceras som regel lokalt och även råvarorna, sten och cement, har inte sällan europeiskt eller nordiskt ursprung. Majoriteten av cementen som används i Sverige är tillverkad inom landet. Stora importländer är Tyskland, Irland och Belgien, men tyngden och volymen på produkterna begränsar möjligheterna att importera. 

Globala händelser 2020–2024 

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft i leverantörsled, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta har även lett till att EU:s import av byggstål, som tidigare dominerades av just Ukraina och Ryssland, nu styrts om till andra länder.

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan. 

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i hela leveranskedjan, men är särskilt höga inom utvinning av råmaterial. I tillverkningsledet  förekommer höga risker framförallt inom tillverkningen av stål och aluminium, trä, golv, keramiska produkter, elektronik samt mindre komponenter som skruv och spik. För vissa produkter är riskerna lägre i tillverkningsledet framförallt baserat på var tillverkning sker. Bland sådana produkter kan glas, betong och färg nämnas. För flera sammansatta produkter är spårbarheten låg och informationsunderlag för riskanalys begränsad, risker har därmed bedömts som höga.

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av lokala samhällen. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust eller uteblir helt.  Extra utsatta är minoriteter och urfolk där människor berövas sina hem och försörjningsmöjligheter.  

Regeringar kan bevilja skogskoncessioner på mark där lokala samhällen har långvariga anspråk, vilket kan orsaka konflikter och hota äganderätten.

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Föroreningar från gummiproduktion (exempelvis olja och små gummipartiklar) förorenar dricksvatten, jordbruksmark och luften, vilket påverkar lokalsamhällen och deras tillgång till rent vatten och odlingsbar mark.

Inom skogsbranschen, är osäkra markrättigheter och brist på juridiskt erkännande av traditionella äganderätter bidragande till förvärrad ojämlikhet och marginalisering.

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.  

Gruvdrift i bebodda områden påverkar mänskliga rättigheter, till exempel rätt till hälsa och rent vatten. Människorna som bor i närheten av gruvor och anläggningar för malmbearbetning kan exponeras för farliga föroreningar genom inandning av kontaminerat damm, intag av förorenat vatten och mat eller hudkontakt med förorenat vatten.  

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av så kallade konfliktmineraler. Väpnade konflikter i östra Demokratiska republiken Kongo har lett till många civila dödsfall och skador. Militären begår övergrepp mot civila flyktingläger och många kvinnor utsätts för sexuellt våld.   

Skogsbruksaktiviteter kan påverka lokalsamhällen negativt genom avfallshantering och transport av material, vilket leder till föroreningar i luft och vatten. Dessutom kan damm, vibrationer, buller och fordonstrafik påverka folkhälsan negativt.  

Användningen av pesticider i naturgummiproduktion har lett till förorening av mark och vatten, vilket kan påverka folkhälsan negativt. Forskning har visat att exponering för pesticider kan leda till kroniska sjukdomar som cancer och neurologiska störningar.  

För sten är produktionen i Kina, Indien, Brasilien och afrikanska stater, som exempelvis Zimbabwe, Angola, Nigeria och Egypten, förenade med risker gällande en farlig arbetsmiljö där skydd för hälsa ofta saknas. 

Damm från mineraliska material, såsom sten- och betongdamm består av mycket små partiklar som kan komma ned i lungorna vid inandning, och kan därför komma att påverka lungorna vid långvarig exponering. Kroppen kan inte göra sig av med kvartsdamm som har andats in. Exponering för kvartsdamm kan orsaka lungsjukdomen silikos. Det tar oftast mellan 10 och 30 år efter att någon blivit exponerad för kvartsdamm innan sjukdomen uppträder. På lång sikt kan exponering för kvartshaltigt damm även ge upphov till KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och lungcancer.

I flertalet av de länder som råvaruutvinning sker för bygg – och anläggningsprodukter finns en hög risk för kränkning av rätten till frihet och säkert. I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister. 

Storskaliga skogsprojekt kan leda till tvångsförflyttning av urfolk och lokalsamhällen, vilket kränker deras rätt till frihet och säkerhet.  

Tvångsarbete och människohandel är förknippade inom naturgummiproduktion, vilket innebär att individer kan vara utsatta för fysiskt och psykiskt tvång, samt förlorad frihet.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter förekommer i hela leveranskedjan men är särskilt höga inom utvinning av råmaterial. I tillverkningsledet förekommer höga risker, framförallt inom tillverkningen av stål och aluminium, trä, golv, keramiska produkter, elektronik samt mindre komponenter som skruv och spik. För vissa produkter är riskerna lägre i tillverkningsledet framförallt baserat på var tillverkning sker, bland sådana produkter kan glas, betong och färg nämnas. För flera sammansatta produkter är spårbarheten låg och informationsunderlaget för riskanalys begränsat, därmed har riskerna bedömts som höga.

Inom gruvindustrin är det vanligt med tvångsarbete och migranter är en särskilt utsatt grupp. Kvinnor och barn hamnar genom trafficking i prostitution i gruvområdena.  

Förekomst av tvångsarbete rapporteras även från sten- och gruvindustrin i Kina, Angola, Brasilien, Egypten, Indien och Nigeria. 

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker för tvångsarbete. 

Vid utvinning av mineraler är det vanligt förekommande att arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare utsätts för tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor.   

Indien är ett av de länder där flest lever i modernt slaveri, över 10 miljoner människor. 

En betydande andel av de totalt 168 miljoner barn som enligt FN:s Internationella arbetsorganisation (ILO) idag arbetar världen över återfinns inom utvinningsindustrin, framför allt i informella gruvor.  Arbete i gruvor för barn under arton år räknas som den värsta formen av barnarbete. 

I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor. 

Förekomst av barnarbete rapporteras även inom stenindustrin i exempelvis Indien. Vid utvinning av naturgummi finns även rapporter om barnarbete , likväl som vid oljeutvinning i Saudiarabien och vissa delar av Asien. 

Rapporter om barnarbete förekommer även inom skogsavverkning, vilket ofta sker på isolerade platser, långt från samhällen.

Fackliga organisationer är sällan representerade inom gruvbranschen, särskilt inte i småskaliga gruvor. Dialog med arbetstagarorganisationer saknas och gruvarbetarnas utsatthet är stor.

Kina saknar yttrandefrihet, har ingen föreningsfrihet, mötesfrihet eller religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs. 

Bristande fackliga rättigheter är vanligt förekommande både i produktionsländer såsom Kina, Indien, Brasilien och Turkiet samt råvaruutvinning i Asien.

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under hela kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.

Det finns många utmaningar kopplade till arbetares rättigheter för bygg-och anläggningsmaterial. I många av de länder utvinning av råvaran sker är skyddet för arbetstagare svagt. Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker, inklusive olyckor som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren avsevärt beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på tillgång till sjukvård.  

Gruvor utgör i många länder den farligaste formen av arbete där kollapser, jordskred, drunkningar och lungsjukdomar årligen dödar tusentals gruvarbetare. Småskaliga gruvor utgör i många fall den farligaste formen av gruvarbete, eftersom skydd och säkerhetsanordningar vanligtvis saknas.   Migrantarbetare är vanliga och de arbetar många gånger långa arbetstider under osäkra arbetsförhållanden och med bristande tillgång till hälsovård och säkerhet.   

Dåliga arbetsvillkor inom skogssektorn är vanliga, särskilt i utvecklingsländer där arbetsrättsliga standarder är svagare. Riskfyllda arbetsförhållanden vid skogsavverkning och träförädling är dock vanligt förekommande var än i världen avverkningen sker. Det är exempelvis vanligt med allvarliga olyckor med motorsågar och bristande kontroll till följd av att arbetet ofta utförs på isolerade platser. 

Arbetare inom naturgummiproduktion är utsatta för hög ljudnivå från maskiner, vilket kan orsaka hörselskador och andra hälsoproblem såsom högt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter.  
Både stenbrytning och stenbearbetning är förenade med risker för krossolyckor  och lungsjukdomen silikos (stendammslunga).

Rapporter visar att olje- och gasbolag ofta bedriver verksamhet i områden där marginaliserade grupper som urfolk och afroamerikaner, är överrepresenterade. Det leder till att dessa samhällen drabbas oproportionerligt av miljöförstöring och utsätts för allvarliga hälsorisker. Sådana mönster strider mot principerna för klimaträttvisa och bidrar till att ytterligare kränka mänskliga rättigheter, genom att förneka utsatta grupper deras rätt till hälsa, säkerhet och en hållbar livsmiljö. 

Gruvindustrin är en mansdominerad arbetsplats och de kvinnor som arbetar där är en utsatt grupp, sexuella övergrepp är inte ovanligt.  

Regeringen i Kina betraktar tibetaner och uigurer som hot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. Hundratusentals uigurer är fortsatt fängslade.

I Indien diskrimineras minoritetsgrupper, särskilt muslimer. Olagliga rivningar av hem och egendomar förekommer. 

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan finns inom såväl råvaruproduktionen som tillverkningen av bygg- och anläggningsmaterial. Framförallt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin och skogsavverkning. Avseende tillverkning av material så bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plastvara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket. Gruvverksamhet kräver stora mängder energi, som ofta kommer från fossila bränslen, vilket genererar höga koldioxidutsläpp. Även vidarebearbetning av råmaterial, såsom smältning och raffinering, bidrar till koldioxidutsläppen. Utvinning och bearbetning av metallhaltiga råmaterial står för cirka 10 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. 

Oljeindustrin har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från sina egna verksamheter och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje– och gasverksamheter står för cirka 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp. 

Icke-hållbar träproduktion kan bidra till globala CO2-utsläpp genom att orsaka avskogning. Det uppskattas att 15 procent av alla växthusgasutsläpp är resultatet av avskogning. Dessutom kräver bearbetning av trä till produkter stora mängder energi, vilket leder till ökade växthusgasutsläpp.

Flera delar i kedjan påverkar även biologisk mångfald. Oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas. 

Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst och fisketid.

Gruvdrift leder ofta till allvarliga förluster av livsmiljöer för en mängd olika arter, från mikroorganismer i marken till större däggdjur.  

Storskaliga skogsprojekt påverkar biologisk mångfald negativt genom habitatsförströring.  

Plast, som ingår i ett flertal bygg- och anläggningsprodukter, är en av de vanligaste källorna till nedskräpning, varje dag dumpas motsvarande 2 000 sopbilar fyllda med plast i världens hav, sjöar och floder.   Det orsakar skador och stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven.  Mikroplaster bryts ner väldigt långsamt i miljön. När mikroplast hamnar i sjöar och hav finns det risk för negativa effekter på exempelvis musslor, kräftdjur och fiskar. När de vattenlevande djuren får i sig mikroplast kan det exempelvis leda till minskat födointag, inflammationer och påverkan på fortplantningen.

Storskalig avskogning kan störa vattenbalansen, leda till erosion och orsaka negativa effekter som jordskred och grumliga vattendrag.  

Gruvdrift är en vattenintensiv industri som kan påverka områden med vattenbrist negativt. 
Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo har förvärrat tillgången till rent vatten, särskilt i flyktingläger där humanitär hjälp inte kan levereras effektivt. Detta har lett till vattenbrist, vilket har en allvarlig inverkan på befolkningens hälsa.   

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras. Flertalet rapporter om negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag, till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast förekommer. 

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.    Såväl malm- och kolbrytning som metallförädlingsprocesser kan orsaka luftföroreningar till följd av höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.  

Kina är det land där dödsfall relaterade till luftföroreningar är vanligast, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall.  

Plasttillverkning innebär utsläpp av skadliga kemikalier och partiklar som kan förorena luften, både vid produktionen av råmaterial och vid tillverkning av plastprodukter. Under plasttillverkning frigörs flyktiga organiska föreningar (VOC), som är giftiga och kan orsaka luftföroreningar. Dessa föreningar bidrar också till bildandet av marknära ozon, som kan påverka både luftkvalitet och hälsa. Vid plasttillverkning släpps det också ut partiklar och andra skadliga kemikalier som kan orsaka hälsoproblem, särskilt andningsproblem och allergier.

Råvaruutvinning av olja, såsom oljeborrning och oljefältsexploatering, kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Under oljeutvinning kan spill och läckage av petroleumprodukter inträffa, vilket leder till förorening av marken. Dessa föroreningar kan skada den lokala miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser särskilt i områden med grusiga jordarter eftersom olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas. Om olja når grundvattnet kan det leda till allvarliga föroreningar, vilket påverkar dricksvattenkvaliteten och ekosystemen. 

Gruvdrift orsakar vattenföroreningar genom utsläpp av metaller, ökad sedimentering i vattendrag och surt gruvavfall. Föroreningarna skadar både sötvattensfloran och faunan, vilket hotar både vatten- och landlevande djur. Gruvavfall från metall- och kolgruvor kan dränera ut i ytvattendrag eller tränga ner i grundvattnet vilket sänker pH-nivåerna i vattnet och har förödande effekter på ekosystem som är beroende av dessa vattenkällor. 

Risk för korruption förekommer genom hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv-, olje- och skogsindustrin. Det saknas specifika rapporter om förekomst av korruption vid tillverkning av material och bedömningen baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen. Riskerna kan dock sammantaget bedömas som något lägre än vid råvaruutvinning.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta produktionsländer i leveranskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar.   Ett flertal av de länder som står för utvinningen av råvaror för mineraler såväl som produktion av elektronikkomponenter har gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna anti-korruptionslagstiftningar samtidigt som de å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index rapporteras korruption vara utbredd i exempelvis Demokratiska republiken Kongo, Kina, Indien, Brasilien och Guinea.

I Demokratiska Republiken Kongo har myndigheter utnyttjat sin makt för att tysta oppositionen och stänga ner oberoende media. Politisk repression, inklusive fängslanden och tortyr av aktivister, återspeglar en djupgående korruption i rättsväsendet och regeringsorgan. Det finns också rapporter om missbruk av humanitära resurser, där tjänstemän och militära grupper kan vara inblandade i korruption och utnyttjande av hjälpsändningar för egna syften. 

Kina har också betydande problem med korruption, både på lokal och central nivå. I Kina är det vanligt förekommande att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser.  Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.  Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet att vara utbrett. 

I Indien är korruption ett utbrett problem inom både offentlig och privat sektor. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser, och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa. 

I Brasilien förvärras korruptionen av bristande oberoende inom rättsväsendet samt att politiska ledare agerar i eget intresse på bekostnad av allmänheten. Dessa faktorer bidrar till att upprätthålla en hög nivå av korruption i landet, vilket påverkar både den offentliga förvaltningen och medborgarnas förtroende för dessa.  

Guinea står inför allvarliga korruptionsproblem som påverkar dess politiska och ekonomiska system. Landet har ofta kritiserats för bristande transparens, och korruption inom regeringen och militära styret. 

Utöver landspecifika risker finns kända sektorsspecifika risker som presenteras här nedan: 

Råolja. Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.   Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå världen över. Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption. 

Metaller och mineraler. Korruption inom gruvnäringen påverkar även samhällen där mineralutvinning sker. Företag kan använda korrupta metoder för att erhålla gruvlicenser eller säkerställa att protester och motstånd från lokalbefolkningen tystas. I vissa fall har lokala myndigheter ignorerat miljö- och hälsoeffekter av gruvdrift på grund av påtryckningar från industrin.  Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter och hantering av inkomst. Vanligt förekommande är att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt.  Dock har ett flertal av råvaruländerna generellt sett en hög korruptionsrisk som medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung.

Trä. Organiserad illegal avverkning av skog sker i högre grad i länder där risken för korruption bedöms som hög. Vanliga juridiska överträdelser är förfalskning av tillstånd och mutor för att få tillstånd för att avverka mer skog än reglerat. 

Natursten. Naturstenssektorn rapporteras vara icke-transparent i länder där risken för korruption är hög. I Kina anses gruvsektorn vara särskilt utsatt för korruption och bedrägeri eftersom sektorn i stor utsträckning regleras av staten.  Vidare är det vanligt i naturstenssektorn där förfarandet för att erhålla rättigheter och tillstånd för exploatering uppges vara godtyckligt.  

Gummi. För både naturgummi och syntetiskt gummi, sker såväl råmaterialutvinningen som bearbetning av råmaterialet i länder där korruptionsrisker generellt sett bedöms som höga. Risker för korruption rör sig i många fall om mutor för att få tillstånd och licenser från tjänstemän. Det är inte ovanligt att tjänstemän kräver mutor för att skynda på processer i markmyndigheter exempelvis.  En anledning till detta är att tjänstemän har låga löner och att transparensen är begränsad. Detta utnyttjas genom att låta företag betala mutor för att ge ut tillstånd och licenser.