Elektronik och IT-produkter

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut då dessa skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen nedan ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för elektronik och IT-produkter.

Generellt är leveranskedjan för elektronik- och IT-produkter lång och komplex med en stor mängd underleverantörer involverade från utvinning av råmaterial i gruvor till komponenttillverkning och den slutliga sammansättningen i fabriker. Leveranskedjan är global domineras av ett fåtal globala företag. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Beroende på vilka produkter som används kan leveranskedjan se mycket olika ut. Det första steget är utvinning av råmaterial som exempelvis kan bestå av råolja, mineraler och metaller. Vanliga mineraler inom detta område är järnmalm, glimmer, kvartssand, koppar, kobolt, litium och konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram). Nästa steg är att råmaterialet bearbetas, till exempel råolja som blir kemikalier och sen plast, mineraler som blir metaller och sedan elektriska komponenter. Sist sker sluttillverkning, det vill säga produktion av elektronik och IT-produkter av olika slag. 

De huvudsakliga råmaterialen vid tillverkning av elektronik och IT-produkter är råolja, metall och mineraler. Kännedomen om ursprunget av de råmaterial som används i tillverkning av elektronik och IT-produkter kan vara bristfällig även bland företag som tillverkar utrustningen. Den information som här redovisas om råvarornas ursprung är därför i huvudsak baserad på generell information.

Råolja är den huvudsakliga råvaran vid plasttillverkning och USA, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Ryssland är de största exportörerna.

Utvinning av mineraler och metaller till elektroniska komponenter sker oftast i högriskländer som Kina, Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia samt länder i Sydamerika.

Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien och Brasilien. Utöver dessa länder kan nämnas Sydafrika och Indien. Stålproduktionen sker till stor del i Kina, Indien, Japan, USA och Ryssland. 

Koppar är en av de mest använda metallerna globalt och nästan en tredjedel kommer från Chile. Andra producenter är Peru och USA. 

Plast är olika syntetiska material gjorda av en kombination av olika kemikalier. Över 13 000 kemikalier används vid plasttillverkning och 99 procent av råmaterialet är fossilt, såsom råolja, naturgas och kol. Världens största kemikalie- och plastexportörer är Kina, Tyskland, USA, Italien och Frankrike.   

Kvartssand till glas finns överallt i världen men bryts främst i USA (som också är en stor exportör), Tyskland, Belgien, Nederländerna och Malaysia.

Kina, Hongkong, Taiwan och USA är ledande i produktionen av elektronik globalt. I Kina är elektronik en av de mest framträdande exportvarorna och de stod 2023 för 25 procent av all elektronikexport.   De främsta exportörerna av litiumjonbatterier är Kina, USA, Indonesien, Singapore och Japan. 

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa.  

Minoriteter och ursprungsbefolkning: Kisel används som halvledare i elektronikprodukter. Kisel kommer ofta från regionen Xinjiang i Kina, där ursprungsbefolkningen uigurer tvångsinterneras och tvingas arbeta. Det förekommer också tvångsarbete bland andra minoriteter i regionen. Utvinning av kisel innebär också höga arbetsmiljörisker, till exempel på grund av hantering av farliga material och under osäkra arbetsvillkor.  Även för andra elektronikkomponenter som tillverkas i Kina finns risker kopplade till minoriteters rättigheter. Risken för utnyttjande och dåliga arbetsvillkor för minoriteter finns även i andra länder, där komponenttillverkning sker (se ursprung). 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft i leverantörsled, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Såväl utvinning av råvaror som materialframställning till elektronik- och IT-produkter är förknippade med höga risker för kränkningar av mänskliga rättigheter. Allvarliga överträdelser av mänskliga rättigheter förekommer även vid bearbetning och sluttillverkning.

I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister. 

I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet.  

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, exempelvis tvångsförflyttning av befolkning. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust eller uteblir helt, vilket allvarligt kränker deras rättigheter och berövar dem deras försörjningsmöjligheter. Extra utsatta är minoriteter och urfolk. I Demokratiska republiken Kongo förstörs egendom i de områden där strider pågår, där civilbefolkningen förlorar både bostäder och andra tillgångar.

Även i gruvindustrin sker konflikter och tvångsförflyttningar, särskilt av urfolk, i alla delar av världen, till och med i Sverige.  

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.   

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, såsom exempelvis risker att lokal- och ursprungsbefolknings försörjningsmöjligheter fråntas när gruvor anläggs.

Litium utvinns till stor del i litiumtriangeln, Chile, Argentina och Bolivia. Utvinning påverkar både människor och miljö genom vattenbrist, föroreningar och förstörelse av livsmiljöer. Särskilt urfolk är påverkade då de många gånger inte får del av de vinster som utvinningen skapar. 

Plasttillverkningen kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar även rätten till ren luft.   

Gruvdrift i bebodda områden påverkar mänskliga rättigheter, till exempel rätt till hälsa och rent vatten. Människorna som bor i närheten av gruvor och anläggningar för malmbearbetning kan exponeras för farliga föroreningar genom inandning av kontaminerat damm, intag av förorenat vatten och mat eller hudkontakt med förorenat vatten.

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av så kallade konfliktmineraler. Väpnade konflikter i östra Kongo har lett till många civila dödsfall och skador. Militären begår övergrepp mot civila flyktingläger och många kvinnor utsätts för sexuellt våld.

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen, som ökad risk för olika typer av cancersjukdomar, fosterskador, luftvägssjukdomar och kroniska njursjukdomar.   

Det uppskattas att omkring 20 miljoner människor ägnar sig åt småskalig guldutvinning i över 50 länder, cirka 600 000 av dem rapporteras vara barn. Guldutvinning står för en stor del av världens kvicksilverutsläpp. Kvicksilver orsakar neurologiska skador och skador på nervsystemet, matsmältningssystemet och immunförsvaret och eftersom bearbetning ofta sker utomhus exponeras hela samhällen. Dessutom släpps kvicksilver ut i naturen och tas upp av fiskar, fåglar och andra djur.

Användandet av hälsofarliga kemikalier vid plasttillverkning är inte bara kopplat till arbetsmiljörisker utan även risker för lokalbefolkningens hälsa, då många av dem är cancerframkallande och reproduktionsstörande.   Mikroplast, som bildas när plast nöts ner sprids lätt i naturen och kan skapa hälsoproblem som andnöd, påverka immunförsvaret och vara hormonstörande.

Flera av länderna där produktion av elektronik och IT-produkter sker har stora problem med övervåld mot bland annat demonstranter, etniska minoriteter och civilpersoner. Det gäller till exempel i Indien och Kina. 

Att återvinna elektroniskt avfall skapar problem då avfallet är giftigt och har en negativ påverkan både på människor och hälsa. Förbränning och syrabad är två metoder för att återvinna material i elektroniskt avfall och vid båda dessa frigörs gifter som kan leda till exempelvis cancer, missfall och neurologiska skador.  

Såväl utvinning av råvaror som materialframställning till elektronik och IT-produkter är förknippade med höga risker för kränkningar av arbetares rättigheter. Allvarliga överträdelser av arbetares rättigheter förekommer även ofta vid bearbetning och sluttillverkning.

Inom gruvindustrin är det vanligt med tvångsarbete där migranter är en särskilt utsatt grupp. Kvinnor och barn hamnar genom trafficking i prostitution i gruvområden. Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare utsätts för tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. Från Demokratiska republiken Kongo rapporteras om barnarbete, låga löner och allmänt svåra förhållanden, till exempel i koboltgruvor.

Det finns bevis för att tvångsarbete förekommer inom kemikalieindustrin i Kina. Myndigheter använder hot om fysiskt våld, tvångsintag av droger, fysiska och sexuella övergrepp samt tortyr förekommer.  

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med stora risker för barnarbete. Enligt ILO arbetar 168 miljoner barn inom gruvindustrin. Arbete i gruvor för barn under arton år räknas som den värsta formen av barnarbete.  

Rapporter visar att olje- och gasbolag ofta bedriver verksamhet i områden där marginaliserade grupper som urfolk och afroamerikaner, är överrepresenterade. Det leder till att dessa samhällen drabbas oproportionerligt av miljöförstöring och utsätts för allvarliga hälsorisker. Sådana mönster strider mot principerna för klimaträttvisa och bidrar till att ytterligare kränka mänskliga rättigheter, genom att förneka utsatta grupper deras rätt till hälsa, säkerhet och en hållbar livsmiljö. 

Gruvindustrin är en mansdominerad arbetsplats och de kvinnor som arbetar där är en utsatt grupp, sexuella övergrepp är inte ovanligt.

Regeringen i Kina betraktar tibetaner och uigurer som hot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. Hundratusentals uigurer är fortsatt fängslade.  

I Indien diskrimineras minoritetsgrupper, särskilt muslimer. Olagliga rivningar av hem och egendomar förekommer. 

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön.  

Fackliga organisationer är sällan representerade inom gruvbranschen, särskilt inte i småskaliga gruvor. Dialog med arbetstagarorganisationer saknas och gruvarbetarnas utsatthet är stor.

Kina saknar yttrandefrihet, har ingen föreningsfrihet, mötesfrihet eller religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs. Även i Ryssland är yttrandefriheten begränsad och demokratiseringsprocessen har avstannat.  

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner inom sektorn.  

Inom oljeindustrin finns många utmaningar kopplade till arbetares rättigheter. I många av de länder utvinningen sker finns också dåligt skydd för arbetare. Arbetsmiljön inom oljeindustrin innebär ofta höga risker, inklusive olyckor som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren avsevärt beroende på region och arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor med extrema väderförhållanden och brist på tillgång till sjukvård. 

Gruvor utgör i många länder den farligaste formen av arbete där kollapser, jordskred, drunkningar och lungsjukdomar årligen dödar tusentals gruvarbetare. Småskaliga gruvor utgör i många fall den farligaste formen av gruvarbete, eftersom skydd och säkerhetsanordningar vanligtvis saknas. Migrantarbetare är vanliga och de arbetar många gånger långa arbetstider under osäkra arbetsförhållanden och med bristande tillgång till hälsovård och säkerhet.

Arbetare inom kvartssandutvinning utsätts ofta för höga nivåer av respirabelt kristallint kisel, vilket kan leda till allvarliga lungsjukdomar som silikos. 

Arbetsförhållanden inom plast- och kemikalieindustrin beror på tillverkningsland, men dåliga arbetsförhållanden förekommer, särskilt i länder med lite eller ingen reglering. Vanliga problem inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är långa arbetstider, låga löner och tvångsarbete. Inom plastindustrin generellt är höga ljudnivåer ett stort problem. Långvarig exponering av höga ljud kan orsaka hörselskador, men också förhöjt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter.

Liknande förhållanden finns inom produktionsarbete i elektroniksektorn i Kina, där det är hög risk för dåliga arbetsförhållanden som långa arbetsdagar, låga löner och olyckor.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Höga risker för negativ miljöpåverkan finns inom såväl råvaruutvinning som materialframställning. Avseende tillverkning av material bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast, vara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket. Utvinning och primär bearbetning av metaller och mineraler bedöms utgöra 26 procent av de globala växthusgasutsläppen och höga risker avseende klimatpåverkan finns därmed. Den största delen av sektorns klimatpåverkan kommer dock från utvinning av järn och tillverkning av stål, som också står för betydligt större produktionsvolymer. Klimatpåverkan från utvinning av konfliktmineraler står för en betydligt mindre total andel av sektorns växthusgasutsläpp och verkar vara relativt konstant över tid.  

Inom kemikalie- och plasttillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen (olja, gas och kol) används liksom vatten, metaller, palmolja och mineraler.   

Flera delar i leveranskedjan påverkar även biologisk mångfald. Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst och ge upphov till ökad fisketid. 

Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter.   Även de föroreningar som kommer direkt från raffinaderier kan leda till höga nivåer av giftiga ämnen i närliggande ekosystem. 

Gruvdrift leder ofta till allvarliga förluster av livsmiljöer för en mängd olika arter, från mikroorganismer i marken till större däggdjur. 

Sandutvinning från floder och marina ekosystem kan leda till erosion, vilket påverkar miljön genom förlust av vegetation och koldioxidbindande områden, naturliga habitat förstörs och den biologiska mångfalden hotas. 

Plast är en av de vanligaste källorna till nedskräpning, varje dag dumpas motsvarande 2 000 sopbilar fyllda med plast i världens hav, sjöar och floder.   Det orsakar skador och stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven. Mikroplaster bryts ner väldigt långsamt i miljön. När mikroplast hamnar i sjöar och hav finns det risk för negativa effekter på exempelvis musslor, kräftdjur och fiskar. När de vattenlevande djuren får i sig mikroplast kan det exempelvis leda till minskat födointag, inflammationer och påverkan på fortplantningen.  

I Kina lever 900 miljoner människor med allvarlig brist på sötvatten under minst en månad per år, särskilt i norra Kina. I området kring Gula floden, används stora mängder vatten inom industrin, något som leder till vattenbrist och minskade skördar med förlorade inkomster för många bönder. 80 procent av vattnet i kinesiska städer är allvarligt förorenat. Bristen på rent vatten drabbar särskilt barn och andra utsatta grupper.

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.  Kina är det land där dödsfall relaterade till luftförorening är vanligast, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall.

Plasttillverkning innebär utsläpp av skadliga kemikalier och partiklar som kan förorena luften, både vid produktionen av råmaterial och vid tillverkning av plastprodukter. Under plasttillverkning frigörs flyktiga organiska föreningar (VOC), som är giftiga och kan orsaka luftföroreningar. Dessa föreningar bidrar också till bildandet av marknära ozon, som kan påverka både luftkvalitet och hälsa. Vid plasttillverkning släpps det också ut partiklar och andra skadliga kemikalier som kan orsaka hälsoproblem, särskilt andningsproblem och allergier.

Utvinning av mineraler och metaller bidrar till att farliga partiklar släpps ut i luften, vilka genom trafik och vind sprids och ger negativ effekt på stora landområden.  

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras.

Gruvdrift orsakar vattenföroreningar genom utsläpp av metaller, ökad sedimentering i vattendrag och surt gruvavfall. Föroreningarna skadar både sötvattensfloran och faunan, vilket hotar både vatten- och landlevande djur. Gruvavfall från metall- och kolgruvor kan dränera ut i ytvattendrag eller tränga ner i grundvattnet vilket sänker pH-nivåerna i vattnet. Detta har förödande effekter på ekosystem som är beroende av dessa vattenkällor. 

Kemikalieproduktion och bearbetning bidrar till allvarlig markförorening och industriell vattenförorening. Avloppsvattenbehandling är ofta otillräcklig och leder till utsläpp av farliga ämnen som kan vara giftiga för människor och skadliga för djur- och växtlivet.  

Ursprunget av det kemiska avfallet varierar avsevärt och beror på förhållanden på tillverkningsplatsen, men vanligtvis bidrar kasserade kemikalier, tillverkningsbiprodukter och avfallslösningsmedel till avfallsflödet. Elektroniskt avfall är inte heller biologiskt nedbrytbart och för närvarande samlas endast 20 procent in och återvinns på rätt sätt. Även batteriåtervinning påverkar omgivningarna och är orsak till cirka 150 förorenade platser och utsätter därigenom potentiellt nästan en miljon människor för hälsorisker. Majoriteten av de förorenade platserna finns i Sydostasien, Afrika samt Central- och Sydamerika, men batteriåtervinning är också en betydande industri i Sydostasien och Kina.  

Det kvicksilver som används vid utvinning av guld kommer ut i vattnet och tas upp av fiskar, fåglar och andra djur och kontaminerar livsmedelskedjor.  

Risk för förekomst av korruption förekommer genom hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv- och oljeindustrierna. Vad avser bearbetning och sluttillverkning saknas specifika rapporter om förekomst av korruption och bedömningen baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta produktionsländer i leveranskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar. Ett flertal av de länder som står för utvinningen av råvaror för mineraler såväl som produktion av elektronikkomponenter har det gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna anti-korruptionslagstiftningar samtidigt som de å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index rapporteras korruption vara utbredd i exempelvis Demokratiska republiken Kongo, Irak, Iran, Kina, Indien och Brasilien.

I Demokratiska republiken Kongo har myndigheter utnyttjat sin makt för att tysta oppositionen och stänga ner oberoende media. Politisk repression, inklusive fängslanden och tortyr av aktivister, återspeglar en djupgående korruption i rättsväsendet och regeringsorgan. Det finns också rapporter om missbruk av humanitära resurser, där tjänstemän och militära grupper kan vara inblandade i korruption och utnyttjande av hjälpsändningar för egna syften. 

I Indien är korruption ett utbrett problem inom både offentlig och privat sektor. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser, och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa.

Kina har också betydande problem med korruption, både på lokal och central nivå. Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet att vara utbrett.  
Korruption inom gruvnäringen påverkar även samhällen där mineralutvinning sker. Företag kan använda korrupta metoder för att erhålla gruvlicenser eller säkerställa att protester och motstånd från lokalbefolkningen tystas. I vissa fall har lokala myndigheter ignorerat miljö- och hälsoeffekter av gruvdrift på grund av påtryckningar från industrin. 

Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå världen över. 

Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption.