Kemiska produkter

Leveranskedjan för kemiska produkter karakteriseras generellt av komplexa leveranskedjor med ett stort antal producenter och distributörer. Leveranskedjan för kemiska produkter som redovisas här sträcker sig från råvaruutvinning till sluttillverkning och försäljning av produkten. Kemikalieindustrin omvandlar olja, vegetabiliska fetter och andra råvaror till en mängd olika produkter som bland annat utgör ingredienser i kemiska produkter. Den kemiska sektorn är världens näst största konsument av råolja, och efterfrågan förväntas öka. Denna omfattande konsumtion beror på oljans roll i tillverkningen av i princip alla typer av syntetiska kemikalier som finns i konsumentprodukter.

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för typiska kemiska produkter. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

När det kommer till råvaror är de viktigaste ingående ingredienserna vatten och oljor av olika ursprung (råolja och vegetabiliska oljor). Riskbedömningen omfattar råolja, palmolja och olivolja. Övriga vegetabiliska oljor (exempelvis kokosolja) omfattas inte i denna riskanalys. 

Råolja är en fossil råvara som utvinns ur berggrunden och kan användas till en mängd olika produkter. Råolja är den huvudsakliga råvaran vid plasttillverkning och USA, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Ryssland är de största exportörerna i världen.   Oljeutvinning sker framför allt i USA, Saudiarabien, Ryssland, Canada, Kina, Irak, Förenade Arabemiraten, Brasilien, Iran och Kuwait.   Utvinning av mineraler och metaller till elektroniska komponenter sker oftast i så kallade högriskländer som Kina och Demokratiska republiken Kongo och andra länder i centrala, östra och södra Afrika samt länder i Sydamerika.

Palmolja är den mest använda vegetabiliska oljan. 85 procent produceras i Indonesien och Malaysia, följt av Thailand, Colombia och Nigeria  och odlingarna innefattar stora risker både för människor och djur.

Olivolja framställs i en mer homogen region då majoriteten av dess huvudsakliga producenter, Spanien, Italien, Grekland, Tunisien och Portugal ligger runt Medelhavet. Spanien står för 36 procent av världsproduktionen och är därmed den största olivoljeproducenten.

Kemikalieindustrin är utspridd över hela världen och inkluderar länder i Europa (till exempel Tyskland, Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Irland, Nederländerna och Belgien), Nordamerika (USA) samt Asien (Kina och Japan). Gällande sluttillverkning saknas fullständig information om mer exakt fördelning av tillverkningsländer.

Globala händelser
Flera händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i stor utsträckning. Covid-19 har haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjor.

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare har utsatts för bland annat arbetsbrist, minskade löner, begränsad rörelsefrihet, upphävda kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenserna nu är över är det en period att dra lärdomar från om en ny pandemi skulle inträffa.

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är omfattande i leveranskedjans första steg, kopplat till råolja, palmolja och olivolja. Avseende bearbetning och sluttillverkning visar rapporter att de flesta anmälningar om brott mot mänskliga rättigheter inom kemikalieindustrin görs i länder i Asien, följt av Nordafrika och Mellanöstern (dock kan anmälningarna avse företag med säte i exempelvis Tyskland, USA och Kanada). Riskbedömningen omfattar inte de två följande stegen i leveranskedjan då tillräcklig information om specifika risker och fördelning av tillverkningsländer saknas.

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Skövling av regnskog för att anlägga palmoljeplantager leder utöver förlust av biologisk mångfald, även till att tvinga människor att flytta från sina hem. Dessutom är lönerna inom palmoljeindustrin ofta mycket låga, vilket gör det svårt för arbetare att försörja sig och leva ett anständigt liv.  

Arbete på palmoljeplantager kan innebära stora hälso- och säkerhetsrisker då det bland arbetsuppgifter kan ingå att bespruta plantorna med bekämpningsmedel utan skyddsutrustning.  Det är vanligt att bekämpningsmedlet parakvat används på palmoljeplantager (användning av parakvat förbjöds dock för RSPO-certifierad palmolja år 2018). Parakvat är förbjudet inom EU på grund av att det kan skada människors hälsa.

Utvinning av råvaror till kemikalieproduktion är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, exempelvis tvångsförflyttning. När mark tas i anspråk för oljeutvinning kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten, och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust. Minoriteter och urfolk är extra utsatta och det är vanligt att de berövas sina hem och försörjningsmöjligheter när de fördrivs från sin mark vid utvinning av råolja. Även när det gäller utvinning av palmolja påverkas lokalsamhällen och urfolks rättigheter negativt. Människor har tvångsförflyttats när mark tagits i anspråk för palmoljeodlingar, och deras traditionella rättigheter till mark ignoreras.  

I Kina och i många oljeproducerande länder är yttrandefriheten kraftigt begränsad. Där förekommer också förföljelse av individer och grupper som utövar sina rättigheter till yttrandefrihet, samt inskränkningar av rätten till frihet och säkerhet.  

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter förekommer i leveranskedjans första steg kopplat till råolja, palmolja och olivolja. 

Både inom palmolje- och olivoljeproduktionen förekommer tvångsarbete, framför allt berörs migranter som tvingas leva under usla förhållanden och arbeta under hårda och osäkra arbetsförhållanden.

Det finns bevis för att tvångsarbete förekommer även inom kemikalieindustrin i Kina. Myndigheter använder hot om fysiskt våld och tvångsintag av droger. Fysiska och sexuella övergrepp samt tortyr förekommer.  

Inom palmoljeindustrin förekommer barnarbete. I Amnestys rapport om palmoljeplantager i Indonesien framkommer att barn, så unga som åtta år, tvingas arbeta på plantager. Detta sker ofta eftersom deras föräldrar inte kan uppfylla sina arbetskvoter och de tvingas sätta sina barn i arbete för att klara av de ekonomiska påfrestningarna. Många barn tvingas sluta skolan och arbeta långa dagar under farliga förhållanden utan skyddsutrustning.  

I många av länderna som exporterar råolja är risken för diskriminering stor. I Saudiarabien sker systematisk diskriminering av kvinnor och i Qatar har migrantarbetare väldigt få rättigheter.

Både inom palmolje- och olivoljeproduktionen finns rapporter om diskriminering av kvinnor och minoriteter, som nekas fast anställning, sjukförsäkring, pension och andra sociala förmåner.  

Den kinesiska regeringen betraktar tibetaner och uigurer som potentiella hot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. I Xinjiang-regionen hålls fortsatt hundratusentals uigurer fängslade som en del av regeringens systematiska förföljelse av folkgruppen. 

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risk för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön.  

Kina saknar grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Människorättsförsvarare, journalister och andra som anses kritiska mot regeringen utsätts ofta för förföljelse, godtyckliga frihetsberövanden och andra former av repressalier.

Enligt ITUC (International Trade Union Confederation) är arbetstagarnas rättigheter kraftigt begränsade i både Indonesien och Malaysia, vilket innebär att facklig organisering och andra arbetsrättsliga skydd ofta inte respekteras eller tillåts alls.   

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare under kontraktstiden. Detta gör dem sårbara. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna för sjömän är mycket låga.   Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanligt. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.

Inom oljeindustrin finns många utmaningar kopplade till arbetares rättigheter. I många av de länder där oljan utvinns finns också dåligt skydd för arbetare. Arbetsmiljön inom olje- och gasindustrin är ofta förknippad med höga risker, inklusive explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Arbetstiderna kan vara långa och oregelbundna, vilket kan leda till utmattning och påverka arbetstagarnas hälsa. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren beroende på region och arbetsuppgifter. De långa arbetspassen kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på sjukvård.

Palmoljeindustrin är känd för kränkningar av arbetsrättsliga villkor, där låga löner och exploatering av arbetskraft är vanliga problem. Migrantarbetare utsätts för tvångsarbete och osäkra arbets-förhållanden, samtidigt som kvinnliga arbetare ofta diskrimineras genom att nekas permanenta anställningar och sociala förmåner. Många arbetare utsätts för orimliga produktionsmål och måste arbeta trots skador och sjukdom. På palmoljeodlingar används också farliga bekämpningsmedel och kemikalier, vilket utsätter arbetarna för stora faror, särskilt när det många gånger saknas skyddsutrustning.

Även inom olivoljeproduktionen finns risker för arbetares hälsa. De sicilianska olivodlingarna är beroende av migrantarbetare från främst Gambia, Senegal och Tunisien. Dessa arbetare lever under svåra förhållanden i informella läger, utan tillgång till rinnande vatten, el och sanitet. Arbetarna får låga löner och många är papperslösa utan juridiskt skydd. Arbetsdagarna är långa, extremt varma och arbetsrättsliga övergrepp vanliga.   

När det gäller bearbetning och tillverkning av kemiska produkter finns stora risker för farliga arbetsförhållanden, särskilt i länder där det inte är tillräckligt reglerat i lagar, som i Kina där stor del av produktionen sker. I Kina utgör migrantarbetare mer än en tredjedel av arbetskraften. Dessa arbetare har en landsbygdsregistrering, vilket innebär att de ursprungligen kommer från landsbygden men bor och arbetar i urbana områden. De är ofta anställda i lågavlönade sektorer. Migrantarbetarna utsätts för dåliga arbetsvillkor, inklusive långa arbetstider, osäkra anställningar, brist på socialförsäkringar och pensioner. Formella anställningsavtal saknas ofta. Arbetsrelaterade problem och yrkessjukdomar förekommer i stor utsträckning, men rapporteras ofta inte. Arbetsplatsolyckor, inklusive livshotande skador, är också vanliga. Dessa problem tillskrivs bland annat bristande säkerhetsrutiner, svag efterlevnad av arbetsmiljölagar, ineffektiv tillsyn samt otillräckliga åtgärder för att hantera nödsituationer och arbetsrelaterade risker.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Produktionen av kemiska produkter är förknippad med risker för negativ miljöpåverkan, vilka är höga i leveranskedjans alla steg kopplat till råvaror som råolja, palmolja och olivolja och kemikalieindustrin. 

Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket.

För odlingen av palmolja och andra ingående vegetabiliska fetter måste skog avverkas. Avskogning, markomvandling och bränder i samband med till exempel anläggande av palmoljeplantager bidrar till omfattande koldioxidutsläpp och klimatförändringar. 

Olivodlingarna är påverkade av klimatförändring. Extrema värmeböljor gör arbetsförhållandena hårdare och påverkar de migrantarbetare som många gånger sökt sig från Afrikas hetta.  
Inom kemikalietillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen (olja, gas och kol) används liksom vatten, luft, metaller, palmolja och mineraler.  

Flera delar i leveranskedjan påverkar biologisk mångfald. Offshoreproduktion av olja och gas kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter.  Även de föroreningar som härstammar direkt från raffinaderier kan leda till giftiga ämnen i närliggande ekosystem.

Avskogning är en avgörande risk. Stora delar av världens mest artrika regnskogar har avverkats för att ge plats åt oljepalmsplantager, vilket tränger undan djur- och växtarter samt förstör deras livsmiljöer.   

Även olivodlingarna kräver relativt mycket mark eftersom skördarna är låga, och det finns risk för förlust av biologisk mångfald eftersom de kan anläggas i områden som är naturligt artrika.  

Förbränning av fossila bränslen och utsläpp av skadliga ämnen i atmosfären kan orsaka försurning, övergödning, klimatförändringar och påverkan på ozonlagret.

Produktionen och bearbetningen av kemikalier bidrar till markföroreningar. Industrins vattenföroreningar är allvarliga och avloppsreningssystem tar ofta inte bort alla föroreningar. Dessa kemikalier kan vara giftiga för människor, djur och växter.  

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning. Kina är det land där dödsfall relaterade till luftförorening är vanligast, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall.  

Att hugga ner skog och ersätta med ett trädslag får konsekvenser för vattendrag och därmed dricksvattenförsörjning. En studie som gjorts i västra Nya Guinea, visar stor påverkan på floden Kais och därmed också på det urfolk som är beroende av vattnet från floden. Övergången från tropisk regnskog till oljepalmsplantage har ökat nederbörden, avrinningen och markfuktigheten negativt. Papuanerna, det urfolk som är beroende av floderna och bäckarna, får sämre vatten, där både kväve och fosfor ökat mycket.

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras.  

Risk för korruption bedöms, baserat på generella landriskindex avseende korruption för de respektive länderna, vara hög i leveranskedjans första del, råvaruutvinning. Riskerna vid bearbetning och sluttillverkning är mer varierande och bedöms sammantaget som medelhöga.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta produktionsländer i leveranskedjan har korruptionsproblem som bland annat förhindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör för myndigheter att kringgå miljölagar.

I Sydostasien, där palmolja utvinns, är risken för korruption hög, exempelvis i Malaysia. Landet har en korruptionslagstiftning, som inte implementeras i praktiken. Korruption är också ett utbrett problem i Indonesien och påverkar landets affärsklimat, rättssystem och offentliga sektor. Trots lagstiftning är korruption i praktiken en utmaning inom så väl polisen, det juridiska systemet samt näringslivet, vilket begränsar landets tillväxtpotential.  Enligt Transparency International finns även höga risker för korruption i Brasilien.  Landet har utbredd ekonomisk ojämlikhet och organiserade kriminella gäng har på flera platser tagit kontroll över territorier.   

Även olivoljeindustrin utmärker sig då industrin präglas av hög risk för korruption, till exempel i Italien.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där råoljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utdelning av utvinningsrättigheter och utvinningsfasen. I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index har flera länder med kemikalieproduktion som Kina och Indien hög risk för korruption. Andra vanligt förekommande länder i bearbetningssteget som exempelvis Frankrike, och Tyskland bedöms ha lägre risk för korruption.