Medicintekniska förbrukningsartiklar

Medicintekniska produkter kännetecknas av en komplex och global leveranskedja med många aktörer och underleverantörer som samverkar över landsgränser. Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för medicinteknisk utrustning.

Beroende på vilka råmaterial som används kan leveranskedjan inom medicintekniska produkter se mycket olika ut. Generellt kan sägas att förbrukningsartiklar tillverkas genom att råmaterialet utvinns och förädlas för att transporteras till tillverkarna för att sedan på olika sätt formas, gjutas eller stöpas till den aktuella förbrukningsartikeln. 

Här redogörs för generell information om ursprung för de material som förekommer i flera av produkterna.

Råolja är den huvudsakliga råvaran vid plasttillverkning och USA, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Ryssland är de största exportörerna.  

Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien och Brasilien.  Utöver dessa kan nämnas Sydafrika och Indien. Stålproduktionen sker till stor del i Kina, Indien, Japan, USA och Ryssland.  

Världens största producenter av trä och träprodukter är Kanada, USA, Sverige, Tyskland och Ryssland. 33 miljoner människor uppskattas jobba inom skogssektorn och enligt en rapport av FN och ILO behövs en systemförändring för att säkerställa en trygg och hälsosam arbetsmiljö för dessa. 

Bomull är en av världens mest använda textilier och produktionen har både miljömässiga och sociala konsekvenser. De största exportörerna av bomull är Kina, USA, Indien, Brasilien och Pakistan.  

De viktigaste producenterna av naturgummi finns i Sydostasien, framför allt från Indien, Vietnam, södra Kina, Malaysia, Thailand och Indonesien. 70 procent av allt gummi som används är syntetiskt gummi. 

Plast är olika syntetiska material gjorda av en kombination av olika kemikalier. Över 13 000 kemikalier används vid plasttillverkning och 99 procent av råmaterialet är fossilt, såsom råolja, naturgas och kol.  Världens största kemikalie- och plastexportörer är Kina, Tyskland, USA, Italien och Frankrike.  

Globala händelser 2020–2024

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört.

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa.

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft i leverantörsled, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan. 

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i hela leveranskedjan och är särskilt omfattande inom utvinning av råmaterial och i tillverkningsledet. När det gäller utvinning av råvaror är riskerna kopplade till utvinning av olja, gruvdrift och mineralbrytning höga. Så kallade konfliktmineraler medför särskilda risker, då utvinning av dessa mineraler många gånger sker i konfliktområden, framför allt i Demokratiska republiken Kongo, men även i Kina, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia.    Tillverkning av plast och komponenter sker många gånger i länder där arbetstagares rättigheter är mindre skyddade, till exempel Kina, Hongkong och Taiwan varför risknivån även i detta led bedöms som höga. Riskerna avseende sluttillverkning och paketering är i denna övergripande riskanalys nära kopplade till var tillverkning sker och även i detta led förekommer länder där risker avseende kränkningar av mänskliga rättigheter är betydande.

Utvinning av råvaror till medicintekniska förbrukningsartiklar är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, som tvångsförflyttning. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust eller uteblir helt. Minoriteter och urfolk är särskilt sårbara, då de ofta berövas sina hem och försörjningsmöjligheter, vilket förvärrar deras situation och kränker deras rättigheter.  I Demokratiska republiken Kongo förstörs egendom i de områden där strider pågår, civilbefolkningen förlorar både bostäder och andra tillgångar. 

Gruvdrift i bebodda områden påverkar mänskliga rättigheter, till exempel rätt till hälsa och rent vatten. Människorna som bor i närheten av gruvor och anläggningar för malmbearbetning kan exponeras för farliga föroreningar genom inandning av förorenat damm, intag av förorenat vatten och mat eller hudkontakt med förorenat vatten.

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av så kallade konfliktmineraler. Väpnade konflikter i östra Kongo har lett till många civila dödsfall och skador. Militären begår övergrepp mot civila flyktingläger och många kvinnor utsätts för sexuellt våld.  

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten av gruvor, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.  

Användningen av pesticider i naturgummiproduktion har lett till förorening av mark och vatten, vilket kan påverka folkhälsan negativt. Forskning har visat att exponering för pesticider kan leda till kroniska sjukdomar som cancer och neurologiska störningar. 

Hälsofarliga kemikalier vid plasttillverkning är inte bara kopplat till arbetsmiljörisker utan även risker för lokalbefolkningens hälsa, då många av dem är cancerframkallande och reproduktionsstörande.  Mikroplast, som bildas när plast nöts ner sprids lätt i naturen och kan skapa hälsoproblem som andnöd, påverka immunförsvaret och vara hormonstörande.  

Många bomullsodlare lever redan i fattigdom på grund av låga bomullspriser, och saknar möjlighet att anpassa sig och säkerställa en pålitlig produktion i ett förändrat klimat.  Dessutom är bomullsodling ett av världens mest kemikalieintensiva jordbruk, främst används insektsmedel och ogräsmedel då bomullsplantan lätt angrips av skadedjur som kan förstöra hela skörden. 

I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister  

I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. 

Även storskaliga skogsprojekt kan leda till tvångsförflyttning av urfolk och lokalsamhällen, vilket kränker deras rätt till frihet och säkerhet. 

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Föroreningar från gummiproduktion förorenar dricksvatten, jordbruksmark och luften, vilket påverkar lokalsamhällen och deras tillgång till rent vatten och odlingsbar mark. 

Plasttillverkningen kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar även rätten till ren luft.  

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter bedöms som höga i hela leveranskedjan. Riskerna är i denna övergripande riskanalys nära kopplade till var tillverkning sker. För sammansatta produkter där spårbarheten är låg och informationsunderlaget för riskanalys är begränsad, bedöms risker som höga på grund av bristande transparens i leveranskedjorna.

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under hela kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga.  Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner inom sektorn.

Inom oljeindustrin finns många utmaningar. I många länder utvinningen sker finns dåligt skydd för arbetare. Arbetsmiljön inom oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren beroende på region och arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och öka risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på tillgång till sjukvård.

Gruvor utgör i många länder den farligaste formen av arbete där kollapser, jordskred, drunkningar och lungsjukdomar årligen dödar tusentals gruvarbetare. Småskaliga gruvor utgör i många fall den farligaste formen av gruvarbete, eftersom skydd och säkerhetsanordningar vanligtvis saknas.  Migrantarbetare är vanliga och de arbetar många gånger långa arbetstider under osäkra arbetsförhållanden och med bristande tillgång till hälsovård och säkerhet.  

Arbetare inom naturgummiproduktion är utsatta för hög ljudnivå från maskiner, vilket kan orsaka hörselskador och andra hälsoproblem såsom högt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter. 

Arbetsförhållanden inom plast- och kemikalieindustrin beror på tillverkningsland, men brister i arbetsförhållanden förekommer, särskilt i länder med liten eller ingen reglering. Tillverkning som sker i Kina är förknippat med långa arbetsdagar där arbetstagare under högsäsong kan tvingas arbeta tio till 14 timmar per dag, har ingen betald ledighet, levnadslön eller anställningstrygghet.  

Vanliga arbetsvillkorsproblem inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är långa arbetstider, låga löner och tvångsarbete. Inom plastindustrin är höga ljudnivåer ett stort problem. Långvarig exponering av höga ljud kan orsaka hörselskador, men också förhöjt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter. 

Vanliga arbetsvillkorsproblem inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, avsaknad av utbildning inom arbetsmiljörisker. Det finns hög risk för bränder och explosioner i tillverkningen samtidigt som det ofta saknas nödutgångar och släckningsutrustning. Tunga maskiner och bristande rutiner kan leda till allvarliga olyckor. Kemikalierna som används kan vara cancerframkallande. Många tillverkningsprocesser innebär höga temperaturer och hög ljudnivå, vilket arbetstagarna dagligen utsätts för. Långa arbetsdagar är också ett vanligt förekommande problem i den kinesiska plastindustrin. Inte minst gäller detta under högsäsong när arbetsdagarna kan vara 10–14 timmar långa, övertiden mycket omfattande och veckovila (en dags ledigt i veckan) inte säkerställas.

Utvinning av mineraler och metaller är förknippat med överträdelser av arbetares rättigheter samt hälso- och säkerhetsrisker. Det är vanligt förekommande att gruvarbetare saknar skyddsutrustning och endast har tillgång till enklare verktyg. Vidare är arbetsplatsolyckor vanligt förekommande vid utvinning av mineraler. Även vid förädling av metaller är arbetsmomenten tunga, krävande och riskfyllda. Extremt höga temperaturer och hälsofarliga ångor och gaser är några av de risker för liv och hälsa som arbetstagare utsätts för. När det gäller risker i tillverkningen av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner och hög förekomst av övertid, förekommande i Kina, Indien och Ryssland. Stålindustrin i Kina förknippas med överträdelser av gällande nationell arbetslagstiftning bland annat i form av att arbetstagare ofta arbetar olagligt och mycket övertid samt har löner under lagstadgad miniminivå. Ståltillverkning och bearbetning av metaller innebär generellt en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetares hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och arbetstagarna exponeras för hälsofarliga ångor, metalldamm och starka syror.

Vid tillverkningen av medicinteknisk utrustning, i bland annat Kina, finns risker för bland annat bristande arbetsmiljörutiner på arbetsplatsen, långa arbetsdagar och avsaknad av skyddsutrustning. Fabriker med tunga maskiner kan utsätta arbetstagare för stora risker vid bristande rutiner och arbetsmiljöutbildning.

Vanliga problem avseende arbetsförhållandena vid naturgummiutvinning (bland annat Indonesien) innefattar säkerhetsrisker, barnarbete, stora mängder övertidsarbete, låga löner, bristfällig hantering av kemikalier och diskriminering. Även fackföreningsfriheten kan vara inskränkt. I Indonesien, Malaysia och Thailand finns det risk för att migrantarbetare får sina pass beslagtagna, får mindre lön fastän de utför samma arbete, utsätts för olika typer av våld och utnyttjande samt saknar skyddsutrustning.

Fackliga organisationer är sällan representerade inom gruvbranschen, särskilt inte i småskaliga gruvor. Dialog med arbetstagarorganisationer saknas och gruvarbetarnas utsatthet är stor. 

Kina saknar yttrandefrihet, har ingen föreningsfrihet, mötesfrihet eller religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs. 
Även i Ryssland är yttrandefriheten begränsad och det finns ingen demokratiseringsprocess.

Tvångsarbete och människohandel är förknippade med naturgummiproduktion. Råvaror som naturgummi är kopplade till tvångsarbete, vilket innebär att individer kan vara utsatta för fysiskt och psykiskt tvång. 

Inom gruvindustrin är det vanligt med tvångsarbete, migranter är en särskilt utsatt grupp. Kvinnor och barn hamnar genom trafficking i prostitution.  Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar i gruvorna. Från Demokratiska republiken Kongo rapporteras om barnarbete, låga löner och allmänt svåra förhållanden, till exempel i koboltgruvor. 

Det finns bevis för att tvångsarbete förekommer inom kemikalieindustrin i Kina. Myndigheter använder hot om fysiskt våld, tvångsintag av droger, fysiska och sexuella övergrepp samt tortyr. 

Gruvindustrin är en mansdominerad arbetsplats och de kvinnor som arbetar där är en utsatt grupp, sexuella övergrepp är inte ovanligt.  

Regeringen i Kina betraktar tibetaner och uigurer som hot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. Hundratusentals uigurer är fängslade. 

I Indien diskrimineras minoritetsgrupper, särskilt muslimer. Olagliga rivningar av hem och egendomar förekommer.  

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, lika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etnisk tillhörighet och kön. 

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med stora risker för barnarbete. Exempel på det är de 168 miljoner barn som enligt ILO arbetar inom gruvindustrin. Arbete i gruvor för barn under arton år räknas som den värsta formen av barnarbete. Barn över hela världen utsätts för rekrytering till väpnade grupper och utsätts för våld, inklusive sexuellt våld, vilket innebär ett allvarligt brott mot deras rätt till skydd och utbildning. I Demokratiska republiken Kongo tvingas barn arbeta för att försörja sina familjer i flyktingläger eller osäkra områden, men dessa förhållanden återfinns tyvärr även i andra konfliktdrabbade regioner. Detta är ett globalt problem som kräver omedelbara åtgärder för att skydda barn och ge dem möjlighet till en säker och trygg framtid. 

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan är högst i samband med utvinning av råvaror, där utsläpp till vatten och luft från gruvor kan få stor och betydande negativ påverkan på lokalmiljön. Riskerna för klimatpåverkan är också höga i tillverkningsledet, då förädling av metaller och mineraler samt tillverkning av plast är mycket energikrävande och kan medföra stora utsläpp till luft. Riskerna i sluttillverkningsskedet skiljer sig åt, men bedöms generellt som medelhöga. 

Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket. Gruvverksamhet kräver stora mängder energi, som ofta kommer från fossila bränslen, vilket genererar höga koldioxidutsläpp. Särskilt vidarebearbetning av råmaterial, som smältning och raffinering, bidrar till koldioxidutsläpp. Utvinning och bearbetning av metallhaltiga råmaterial står för cirka tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser. 

Expansion av gummiplantage orsakar avskogning och därmed förlust av kolsänkor. 

Avskogningen har en betydande klimatpåverkan, både globalt och lokalt. Skogar lagrar stora mängder kol i träd och mark, inklusive torv som är känslig för förmultning om träden tas bort. När skog huggs ner och bränns eller förmultnar snabbare än den hinner återbildas, ökar mängden koldioxid i atmosfären, vilket bidrar till växthuseffekten. Avskogning står för cirka 12  procent av de globala växthusgasutsläppen. 

Klimatförändringarna påverkar också skogarna negativt, särskilt i de nordliga barrskogarna och tropiska skogar. Höjda temperaturer, förändrade regnmönster och intensivare torrperioder påverkar skogarnas arter och biologiska mångfald, vilket kan leda till att vissa arter missgynnas och utbredningen av andra ökar. Anpassningen till klimatförändringarna kan vara svår för vissa trädarter, vilket gör att vissa skogstyper har svårt att anpassa sig i takt med global uppvärmning och höjda havsnivåer.

Inom kemikalie- och plasttillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen används liksom vatten, metaller, palmolja och mineraler. 

Flera delar i kedjan påverkar även biologisk mångfald. Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst.  

Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda mängder av djur och växter. Även de föroreningar som härstammar direkt från raffinaderier kan leda till höga nivåer av giftiga ämnen i närliggande ekosystem. 

Gruvdrift leder till allvarliga förluster av livsmiljöer för en mängd arter, från mikroorganismer i marken till större däggdjur.  

När skogar i Asien avverkas för att ge plats åt gummiträd försvinner hem för till exempel elefanter, tigrar och andra utrotningshotade djur. Dessa skogar är bland de mest hotade i världen. 

Stora mängder bekämpningsmedel används vid bomullsodling och en stor del av dessa kemikalier hamnar i mark och vatten och dödar även insekter och djur. 

Plast är en av de vanligaste källorna till nedskräpning, varje dag dumpas motsvarande 2 000 sopbilar fyllda med plast i världens hav, sjöar och floder.  Det orsakar skador och stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven.  Mikroplaster bryts ner mycket långsamt vilket gör att de stannar kvar länge. När mikroplast hamnar i sjöar och hav kan det få negativa effekter på vattenlevande djur, som musslor, kräftdjur och fiskar. När dessa djur får i sig mikroplast kan det leda till minskat födointag, inflammationer och störningar i fortplantningen. 

All förbränning av fossilt bränsle i denna värdekedja leder till utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.  Kina är det land där dödsfall relaterade till luftförorening är vanligast, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall. 

Plasttillverkning innebär utsläpp av skadliga kemikalier och partiklar som kan förorena luften, både vid produktionen av råmaterial och vid tillverkning av plastprodukter. Under plasttillverkning frigörs flyktiga organiska föreningar (VOC), som är giftiga och kan orsaka luftföroreningar. Dessa föreningar bidrar också till bildandet av marknära ozon, som kan påverka både luftkvalitet och hälsa. Vid plasttillverkning släpps det också ut partiklar och andra skadliga kemikalier som kan orsaka hälsoproblem, särskilt andningsproblem och allergier. 

I Kina lever 900 miljoner människor med allvarlig brist på sötvatten under minst en månad per år, särskilt i norra Kina. I området kring Gula floden, används stora mängder vatten i industrin, vilket leder till vattenbrist och minskade skördar med förlorade inkomster till följd. 80 procent av vattnet i kinesiska städer är allvarligt förorenat och särskilt barn och utsatta grupper lider av bristen på rent vatten.  

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras. 

Gruvdrift orsakar vattenföroreningar genom utsläpp av metaller, ökad sedimentering i vattendrag och surt gruvavfall. Föroreningarna skadar både sötvattensfloran och faunan, vilket hotar både vatten- och landlevande djur. Gruvavfall från metall- och kolgruvor kan dränera ut i ytvattendrag eller tränga ner i grundvattnet vilket sänker pH-nivåerna, vilket har förödande effekter på ekosystem. 

Användningen av bekämpningsmedel och gödningsmedel inom bomullsproduktionen leder till förorening av jord och vatten. Bekämpningsmedel skadar jordens hälsa, minskar dess förmåga att binda kol och stödja växttillväxt. Detta gör jorden mindre bördig och mindre kapabel att behålla vatten, vilket ökar risken för erosion. 

Kemikalieproduktion och bearbetning bidrar till allvarlig markförorening och industriell vattenförorening. Avloppsvattenbehandling är ofta otillräcklig vilket leder till att farliga ämnen kan skada människor och djur- och växtlivet. 

Den industriella vattenföroreningen från global produktion och bearbetning av kemikalier och plast anses vara mycket allvarlig. Avloppsrening avlägsnar ofta inte alla föroreningar och kemikalier kan vara giftiga för människor, djur- och växter samt miljön. Ursprunget av det kemiska avfallet varierar beror på förhållanden på tillverkningsplatsen, men vanligtvis bidrar kasserade kemikalier, tillverkningsbiprodukter och avfallslösningsmedel till avfallsflödet. Elektroniskt avfall är inte heller biologiskt nedbrytbart och för närvarande samlas endast 20 procent in och återvinns på rätt sätt.   Även batteriåtervinning påverkar omgivningarna och är orsak till cirka 150 förorenade platser och utsätter därigenom potentiellt nästan en miljon människor för hälsorisker. Majoriteten av de förorenade platserna finns i Sydostasien, Afrika samt Central- och Sydamerika, men batteriåtervinning är också en betydande industri i Sydostasien och Kina. 

Vårdsektorn producerar mycket avfall, inklusive engångsmedicinska instrument. Så mycket som 80 procent av vårdavfall är icke-farligt fast avfall, med många möjligheter till minskning och återvinning. 

Risk för korruption förekommer genom hela leveranskedjan och bedömningen är i stor utsträckning baserad på tillverkningsland. Risker är generellt höga i samband med utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv-, olje- och skogsindustrin. Vid tillverkning av material saknas specifika rapporter om korruption. Bedömningen baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen. Riskerna bedöms dock sammantaget som något lägre än vid råvaruutvinning då både högrisk- och lågriskländer med avseende på korruption förekommer.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt höga, och de flesta produktionsländer i leveranskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar. Ett flertal länder som står för utvinningen av råvaror för mineraler såväl som produktion av elektronikkomponenter har det gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna anti-korruptionslagstiftningar men å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index rapporteras korruptionen vara utbredd i exempelvis Demokratiska republiken Kongo, Irak, Iran, Kina och Indien. 

I Demokratiska republiken Kongo har myndigheter utnyttjat sin makt för att tysta oppositionen och stänga oberoende media. Politisk repression, inklusive fängslanden och tortyr av aktivister, återspeglar en djupgående korruption i rättsväsendet och regeringsorgan. Det finns också rapporter om missbruk av humanitära resurser, där tjänstemän och militära grupper kan vara inblandade i korruption och utnyttjande av hjälpsändningar för egna syften. 

I Indien är korruption ett utbrett problem. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser, och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa. 

Kina har också betydande problem med korruption, både på lokal och central nivå. Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet att vara utbrett.  

Korruption inom gruvnäringen påverkar även samhällen där mineralutvinning sker. Företag kan använda korrupta metoder för att erhålla gruvlicenser eller säkerställa att protester och motstånd från lokalbefolkningen tystas. I vissa fall har lokala myndigheter ignorerat miljö- och hälsoeffekter av gruvdrift på grund av påtryckningar från industrin. 

Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå världen över. 

Korruption är även vanligt inom gummiproduktionen och Indien, Vietnam, Kina, Thailand och Indonesien, som alla är länder där Transparency International Corruption Perceptions Index bedömer att korruption är vanligt förekommande. 

Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption.