Är kommunens finansiering av skyddat boende statligt stöd?
Kommunens finansiering av skyddat boende är ett statsstöd om de fem kriterierna i statsstödsbegreppet är uppfyllda. Om finansieringen är ett statsstöd är finansieringen olaglig om inte kommissionen godkänt finansieringen i förväg eller om villkoren för finansieringen följer särskilda statsstödsregler. Här går vi igenom mer i detalj när kommunens finansiering av skyddat boende är ett statsstöd och vad det innebär för hanteringen av stödet.
Innehåll på denna sida
- 1. Åtgärden ska kunna kopplas till det offentliga och ska finansieras med offentliga medel (offentliga medel)
- 2. Åtgärden ska vara riktad till vissa verksamheter eller viss produktion (selektivitet)
- 3. Verksamheten som åtgärden riktar sig till ska bedriva ekonomisk verksamhet (företag)
- 4. Åtgärden ska ge mottagaren en fördel (gynnande)
- 5. Åtgärden ska snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan EU:s medlemsstater (konkurrens och samhandel)
- Vilka konsekvenser har det att finansieringen är ett statsstöd eller inte?
- Snabblänkar till innehållet i denna vägledning
Som utgångspunkt bör skyddat boende kunna finansieras utan att särskilda statsstödsregler följs men då behöver kommunen först bedöma att något av de fem statsstödskriterierna inte är uppfyllt och lämpligen dokumentera dessa överväganden.
Nedanstående fem kriterier ska vara uppfyllda för att finansieringen ska vara statsstöd. Av kriterierna är det för en kommuns finansiering av skyddat boende som regel samhandelskriteriet och eventuellt gynnandekriteriet (ofta bedömningen av de så kallade Altmarkkriterierna) som kommer i fokus.
Statsstödsreglerna ska tillämpas när det offentliga, till exempel en kommun, under vissa förutsättningar stöttar en verksamhet med offentliga medel. Finansiering av skyddade boenden kan därför omfattas av reglerna om statligt stöd. Syftet med statsstödsreglerna är att det offentliga inte ska snedvrida konkurrensen på EU:s inre marknad. Det finns också svenska bestämmelser om detta bland annat i en lag om statsstöd, lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.
Statsstöd får inte ges om det inte godkänts av kommissionen eller utformats enligt särskilda undantagsregler.
Det är inte enbart rena bidrag som kan omfattas av statsstödsreglerna, utan även finansiering enligt ett kontrakt som innebär förmånliga villkor för mottagaren, kan vara ett statsstöd.
Begreppet statsstöd definieras i artikel 107.1 EUF-fördraget och för att en åtgärd ska utgöra ett statsstöd ska följande fem kriterier vara uppfyllda.
1. Åtgärden ska kunna kopplas till det offentliga och ska finansieras med offentliga medel (offentliga medel)
Eftersom en kommuns åtgärd att finansiera skyddat boende kan kopplas till det allmänna och är finansierad med offentliga medel, handlar det alltid om offentliga medel.
2. Åtgärden ska vara riktad till vissa verksamheter eller viss produktion (selektivitet)
Selektivitetskriteriet är uppfyllt eftersom finansieringen är riktad till en viss mottagare.
3. Verksamheten som åtgärden riktar sig till ska bedriva ekonomisk verksamhet (företag)
Om skyddat boende utförs av en verksamhet som agerar på en konkurrensutsatt marknad kan kommunens finansiering av verksamheten vara ett statligt stöd. Frågan är alltså om det skyddade boendet bedrivs av en verksamhet som betraktas som ett företag i den mening som avses i statsstödsreglerna.
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Vi bedömer att drift av skyddat boende, det vill säga tillhandahållande av boendet, på uppdrag av socialnämnden i en kommun som utgångspunkt utgör en ekonomisk verksamhet. Praktiskt stöd med myndighetskontakter för våldsutsatta personer som en kvinnojour tillhandahåller dessa personer utan kostnad för dem, politiskt påverkansarbete och informationsspridning om kvinnojourernas verksamhet är sannolikt inte ekonomiska verksamheter i statsstödsrättslig mening.
Upphandlingsmyndigheten bedömer att samtalsstöd till våldsutsatta kvinnor i den form som kvinnojourer troligen erbjuder, antagligen inte bör ses som en ekonomisk verksamhet om den inte innefattas i uppdraget att erbjuda skyddat boende, även om kommunen måste göra en bedömning i det enskilda fallet.
Vi vill betona att frågan om en viss offentligt finansierad ideell verksamhet är ekonomisk kan vara svår att bedöma då det finns få rättsfall som prövat statsstödsfrågor utifrån omständigheter som påminner om den idéburna sektorns roll i Sverige.
I Arbetsmarknadsdepartementets promemoria Ny modell för statsbidrag till vissa ideella organisationer inom brottsofferområdet (Ds 2019:7) görs bedömningen att drift av skyddat boende på uppdrag av socialnämnden utgör ekonomisk verksamhet. Det betyder att en kvinnojour som driver verksamhet i form av skyddat boende bedriver ekonomisk verksamhet i den del som avser driften av det skyddade boendet.
När det gäller den del av kvinnojourens verksamhet som inte avser insatsen skyddat boende, är bedömningen i den promemorian av om aktiviteterna utgör ekonomisk verksamhet en annan. I regel utgör sådana insatser kompletterande service i förhållande till socialtjänstens ansvarsområde, vilken också omfattar att vid behov till exempel erbjuda stödsamtal till enskilda. Samtliga stödinsatser som kvinnojourer och liknande lokala organisationer tillhandahåller är vidare helt kostnadsfria för den enskilde. Slutsatsen i promemorian är att de insatser som kvinnojourerna bedriver i form av samtalsstöd, rådgivning, praktiskt stöd i kontakter med myndigheter och information till personer, kompetensutveckling, utveckling av kvalitetsarbete och rutiner, dokumentation och uppföljning samt information om verksamheten inte utgör ekonomisk verksamhet.
I förordningen (2015:454) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer finns bestämmelser om statsbidrag till ideella kvinnojourer med flera. Det har antagits att den verksamhet som finansieras av sådana här statsbidrag som utgångspunkt är icke-ekonomisk, vilket hänger samman med avsikten att finansiering i form av statsbidrag inte ska vara statsstöd. Det rör sig om verksamhet som inte avser det själva skyddade boendet.
Förordning (2015:454) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer
Utredningen Idéburen välfärd (SOU 2019:56) bedömer att det inte är möjligt att med säkerhet slå fast att skyddat boende hos en kvinnojour i sin helhet är icke-ekonomisk. Detta hindrar dock inte att en del av verksamheten är icke-ekonomisk.
Vi bedömer att drift av skyddat boende, det vill säga tillhandahållande av boendet, på uppdrag av socialnämnden i en kommun som utgångspunkt är ekonomisk verksamhet. Vederlagsfritt praktiskt stöd med myndighetskontakter för våldsutsatta kvinnor, politiskt påverkansarbete och informationsspridning om kvinnojourernas verksamhet är sannolikt inte ekonomiska verksamheter i statsstödsrättslig mening. Många former av samtalsstöd erbjuds på en marknad. Att volontärer på ideell basis delar med sig av sina erfarenheter till våldsutsatta kvinnor saknar dock såvitt Upphandlingsmyndigheten känner till kommersiella motsvarigheter. I likhet med Arbetsmarknadsdepartementet (Ds 2019:7) bedömer därför Upphandlingsmyndigheten att samtalsstöd till våldsutsatta kvinnor i den form som kvinnojourer erbjuder utanför de uppdrag som organisationerna kan få från kommunens socialtjänst troligen inte bör ses som en ekonomisk verksamhet, även om kommunen måste göra en bedömning i det enskilda fallet.
Olika delar av verksamheten kan alltså behöva bedömas var för sig. Bedömningen måste alltid göras i varje enskilt fall utifrån de förutsättningar som råder. Det är den stödgivande kommunen som ansvarar för att statsstödsreglerna följs.
Upphandlingsreglerna gäller parallellt med statsstödsreglerna. Det konkurrens- och statsstödsrättsliga begreppet företag som definieras utifrån om verksamheten bedriver ekonomisk verksamhet har inte nödvändigtvis samma innebörd som begreppet tjänst mot ersättning som har avgörande betydelse för om det är fråga om ett offentligt kontrakt enligt upphandlingsreglerna. Kommunen bör också vara uppmärksam på att även en överenskommelse som ingåtts som ett idéburet offentligt partnerskap (IOP), kan aktualisera upphandlings- och statsstödsreglerna.
Om en kvinnojour bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet kan statsstödsreglerna kräva att det går att visa att finansieringen inte överskrider kostnaderna kopplade till den icke-ekonomiska verksamheten. Den överskjutande finansieringen omfattar i så fall den ekonomiska verksamheten och kan därför i denna del aktualisera statsstödsreglerna. Detta kan innebära att det krävs att den icke-ekonomiska verksamheten redovisas separat från den ekonomiska.
I vissa fall kan en verksamhet som är ekonomisk däremot vara så integrerad i en icke-ekonomisk verksamhet att hela verksamheten behöver bedömas tillsammans. I vissa fall kan alltså ekonomisk verksamhet betraktas som icke-ekonomisk. Det kallas en accessorisk verksamhet. Även om den verksamhet som kommunen finansierar är ekonomisk verksamhet kan stödet ligga utanför statsstödsreglerna om den ekonomiska delen av verksamheten är direkt relaterad till den icke-ekonomiska delen och så integrerad i den huvudsakligen icke-ekonomiska verksamheten att delarna inte går att särskilja. I ett rättsfall ansåg Tribunalen att vissa tyska naturskyddsföreningars huvudsakliga verksamhet inriktad på naturskydd var av helt social art och därmed icke-ekonomisk. Naturskyddsföreningarnas försäljning av till exempel ved och fiske- och jakttillstånd ansågs vara en åtgärd som skyddade naturen, men Tribunalen bedömde ändå att den inte var direkt relaterad till föreningarnas huvudsakliga naturskyddsverksamhet eftersom den kunde särskiljas. Försäljningsverksamheten konkurrerade med aktörer som bedrev sin verksamhet med vinstsyfte, och ansågs varken ha ett socialt syfte eller vara av solidarisk karaktär. I ett annat ärende har kommissionen bedömt att viss försäljning av varor som produceras av fångarna i ett fängelse var accessorisk till den icke-ekonomiska fängelseverksamheten och därmed inte ekonomisk verksamhet.
För kvinnojourernas del kan det i vissa fall vara svårt att separera den icke-ekonomiska delen från den ekonomiska. Som Arbetsmarknadsdepartementet tydliggjort i sin promemoria är dock inte driften av skyddade boenden en nödvändig del av kvinnojourernas verksamhet. I de flesta fall bör kvinnojourernas ekonomiska verksamhet i form av drift av skyddat boende enligt Upphandlingsmyndighetens bedömning därför gå att skilja från den icke-ekonomiska verksamheten som den ideella organisationen driver.
4. Åtgärden ska ge mottagaren en fördel (gynnande)
Finansieringen innebär som utgångspunkt en ekonomisk fördel som den som tillhandahåller det skyddade boendet inte skulle ha haft utan finansieringen. Därmed är normalt gynnandekriteriet uppfyllt. Vi bedömer att kommunen som utgångspunkt kan definiera skyddat boende som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI). Om kommunen definierar skyddat boende som en SGEI och finansierar tjänsten på ett sätt som uppfyller Altmarkkriterierna är finansieringen inte ett statsstöd. Altmarkkriterierna förutsätter i de flesta fall att tjänsten konkurrensutsätts.
Ersättningen för en tjänst som upphandlats i konkurrens ger i regel inte mottagaren av ersättningen någon fördel. I vissa fall är det inte säkert att ett upphandlingsförfarande utesluter att leverantören gynnas. Det gäller om ersättningen till leverantören inte är ett marknadspris, på grund av att leverantören inte har tilldelats kontraktet genom effektiv konkurrensutsättning. Om kontraktet tilldelats genom ett förhandlat förfarande utan annonsering, eller om endast ett anbud har inkommit, riskerar priset att inte anses vara ett marknadspris. För välfärdstjänster såsom tjänster med anknytning till skyddat boende under tröskelvärdet kan vissa förenklade regler gälla. Även om upphandlingen måste annonseras i de fallen garanterar detta inte att kontraktet har tilldelats genom effektiv konkurrensutsättning. För att undvika att finansieringen är ett statsstöd måste då kommunen på annat vis se till att kommunen betalar ett marknadspris.
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Vi bedömer att en verksamhet som erbjuder skyddat boende till våldsutsatta personer och deras barn utan kostnad för dem skiljer sig från den typ av verksamhet som marknaden skulle erbjuda utan offentlig finansiering. Det är alltså fråga om en social tjänst av allmänt intresse. Kommunen kan därför som utgångspunkt definiera skyddat boende som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Om kommunen definierar den verksamhet som ska finansieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI) och i övrigt uppfyller villkoren i den så kallade Altmarkdomen är finansieringen inte något statsstöd. I annat fall finns det ändå goda möjligheter att lämna stöd till verksamheten inom ramen för EU:s statsstödsregler.
Kommunen uppfyller Altmarkkriterierna
Om kommunen alltså definierar den verksamhet som ska finansieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI) är finansieringen inte något statsstöd om kommunen uppfyller de fyra Altmarkkriterierna:
- Den som utför tjänsten ha ålagts en skyldighet att tillhandahålla det skyddade boendet, och skyldigheten ska vara klart definierad.
- Kriterierna för hur ersättningen beräknas ska vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt.
- Ersättningen får inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla det skyddade boendet, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grundval av fullgörandet av skyldigheten.
- När den som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna ska inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, storleken av den nödvändiga ersättningen ha fastställts på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag med tillgång till de resurser som behövs för att utföra tjänsten skulle ha åsamkats vid fullgörandet av samma tjänst, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst.
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är tjänster som riktar sig till medborgarna och där offentlig finansiering är nödvändig. Exempel på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom det sociala området är tillhandahållande av billigare bostäder till privatpersoner som annars skulle ha svårt att få tillgång till en egen bostad (till exempel studenter och äldre personer).
Det är i slutänden en fråga för kommunen att avgöra om tjänsten är en allmännyttig tjänst, och om samtliga av Altmarkdomens kriterier är uppfyllda för en viss finansiering.
De minimis-stöd eller statsstöd då skyddat boende är en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse
Om kommunen definierar den verksamhet som ska finansieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, men Altmarkkriterierna inte är uppfyllda, kan kommunen genom ett relativt förenklat förfarande under vissa förutsättningar finansiera verksamheten med de minimis-stöd med högst 500 000 euro eller 200 000 euro under en treårsperiod.
Ett beslut att definiera skyddat boende som en SGEI bör fattas av kommunfullmäktige eller annat behörigt beslutande organ i kommunen.
Hur finansierar kommunen skyddade boenden med de minimis-stöd?
Om finansiering med de minimis-stöd inte är möjlig kan kommunen undersöka om verksamheten kan finansieras med hänvisning till kommissionens SGEI-beslut (kommissionens beslut 2012/21/EU ). En kommun som vill säkerställa tjänster som riktar sig till medborgarna och som marknaden inte skulle erbjuda utan offentlig finansiering, kan under vissa förutsättningar lämna ersättning med hänvisning till det beslutet.
Hur lämnar en kommun eller region stöd enligt SGEI-beslutet?
Är upphandlingsreglerna tillämpliga?
De statsstödsregler som kan tillämpas för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är inget undantag från upphandlingsreglerna. Såväl kommunen som det skyddade boendet som ska ta emot stödet måste därför vara uppmärksamma på att ett köp av en tjänst under vissa förutsättningar är upphandlingspliktigt. Om upphandlingsreglerna är tillämpliga måste även de beaktas. Stöd till företag i form av ersättning för att företaget anförtros att tillhandahålla allmännyttiga tjänster kan också vara ersättning för att en leverantör utför sina uppgifter enligt ett kontrakt i upphandlingsrättslig mening.
5. Åtgärden ska snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan EU:s medlemsstater (konkurrens och samhandel)
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Kommunens finansiering av skyddade boenden kan bara vara ett statsstöd om den snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater. Vår bedömning är att kvinnojourers skyddade boenden sällan påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater. I de flesta fall utgör stöd till kvinnojourers skyddade boenden därför inte statligt stöd. För att vara helt säker på att en åtgärd inte påverkar konkurrensen och handeln inom EU kan en förordning om stöd av mindre betydelse (de minimis-stöd) tillämpas.
Utgångspunkten är att en åtgärd som uppfyller övriga kriterier i begreppet statsstöd normalt påverkar konkurrensen och samhandeln. Kommissionen anger dock som exempel på faktorer som visar att samhandeln inte påverkas bland annat ett lokalt upptagningsområde, att nyttjandet enbart sker av lokalbefolkningen, att verksamheten inte lockar till sig investeringar eller patienter från andra medlemsstater, och att stödmottagaren inte ägs av företag från andra medlemsstater eller bedriver verksamhet på någon marknad där företag från andra medlemsstater konkurrerar.
I utredningen Idéburen välfärd (SOU 2019:56) ges några exempel på offentligt finansierade välfärdsverksamheter som utredningen bedömde sannolikt inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna:
- mötesplats för ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
- verksamhet för personer med missbruksproblematik eller annan social utsatthet som ofta söker sig till offentliga platser
- lokala arbetsmarknadsprojekt.
Konkurrens- och samhandelskriteriet
I kvinnojourernas fall förekommer det aldrig eller mycket sällan bland de kvinnor som placeras i ett boende någon som är hemmahörande i ett annat land. Vi bedömer vidare att verksamheten kan ses som lokal även om det förekommer att en kvinnojour tar emot kvinnor från en annan kommun. Förekomsten av utländskt ägande eller kapital från utlandet verkar vara obefintlig eller mycket begränsad.
Kommunens finansiering av ett skyddat boende kan dock få gränsöverskridande effekter. Ett exempel skulle kunna vara att det skyddade boendet drivs av en aktör som har säte eller koncernmoder utomlands. I regel är dock kvinnojourernas verksamhet av begränsad omfattning och till största delen lokal även om kvinnor av olika skäl kan bo på ett boende någon annanstans än i den egna kommunen. Verksamheten riktar sig inte till medborgare bosatta i andra medlemsstater. Den är för det mesta förhållandevis begränsad såväl när det gäller stödbelopp som den mottagande kvinnojourens storlek och kan normalt inte anses ha mer än en marginell verkan på villkoren för gränsöverskridande investeringar eller etableringar. Vi instämmer i den bedömning som görs i utredningen Idéburen välfärd (SOU 2019:56), att stöd till verksamhet som bedriver skyddade boenden därför ofta inte är statligt stöd.
Om kommunen har svårt att bedöma om finansieringen kan påverka samhandeln kan regelverket om stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse användas om stödbeloppet till den enskilda kvinnojouren inte överstiger 500 000 euro under en treårsperiod. Om stödbeloppet understiger 200 000 euro under en treårsperiod kan den så kallade allmänna de minimis-förordningen tillämpas. Om kommunen ser till så att villkoren i någon av dessa förordningar är uppfyllda är det klart att finansieringen inte påverkar konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna vilket innebär att finansieringen inte är ett statsstöd.
Hur finansierar kommunen skyddade boenden med de minimis-stöd?
Sammanfattningsvis måste kommunen alltid göra en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Finansieringen av ett skyddat boende, eller en viss del av tjänsten, påverkar sällan handeln mellan EU:s medlemsstater. I sådant fall är finansieringen inget statsstöd. Om kommunen bedömer att den verksamhet som en viss ersättning finansierar är ett företag, kan kommunen för att uppnå rättslig säkerhet betala ut stödet som de minimis-stöd.
Vilka konsekvenser har det att finansieringen är ett statsstöd eller inte?
Om minst ett av kriterierna för statsstöd i artikel 107.1 EUF-fördraget inte är uppfyllt för kommunens finansiering av ett skyddat boende, är finansieringen inte ett statligt stöd. Kommunen behöver då inte ta hänsyn till statsstödsreglerna i hanteringen av stödet. Det betyder framförallt att stödet inte behöver anmälas till kommissionen, eller omfattas av någon undantagsregel, för att vara lagligt. Detta medför i sin tur att statsstödsreglernas begränsningar inte gäller för stödet.
Kommunen måste fortfarande följa andra regler som gäller för finansieringen, framförallt de kommunalrättsliga reglerna. Kommunallagen (KL) innebär begränsningar för kommunen att ge stöd i form av bidrag eller andra subventioner.
För att kommunerna ska få ha hand om en angelägenhet krävs enligt 2 kap. 1 § KL att det är av allmänt intresse att kommunen har hand om den. Det som avgör om en angelägenhet är av allmänt intresse är om det kan anses vara ett allmänt, samhälleligt och till det egna området knutet intresse att kommunen vidtar en åtgärd. I bestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda. Utredningen SOU 2019:56 Idéburen välfärd bedömer att idéburna offentliga partnerskap (IOP) utformade enligt utredningens kriterier ryms inom den kommunala kompetensen i 2 kap. 1 § KL. Det handlar om välfärdsverksamhet och partnerskapet syftar till att uppnå ett gemensamt allmännyttigt mål. Den offentliga finansieringen innebär inte stöd till enskild utan ses som ett bidrag till en verksamhet av allmänt, samhälleligt intresse.
I 2 kap. 8 § KL föreskrivs att kommuner visserligen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen men att individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl. Enligt den nämnda utredningen är idéburna offentliga partnerskap (IOP) med idéburna aktörer inom de välfärdsverksamheter som ingår i utredningens avgränsning av begreppet välfärd typiskt sett inte att betrakta som individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare.
Kommuner är vidare skyldiga att följa likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § KL som anger att de ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det innebär att stöd, till exempel bidrag, till enskilda som huvudregel inte är tillåtet. Bidrag till föreningslivet har inte ansetts stå i strid med likställighetsprincipen om organisationen som mottar bidraget är öppen för alla intresserade på lika villkor, oavsett om de är medlemmar av organisationen eller inte.
Om finansieringen innebär att en tjänst utförs mot ersättning, måste kommunen också ta hänsyn till upphandlingsreglerna.
Ska skyddat boende upphandlas?
När kommunen fullgör sina förvaltningsuppgifter måste den i övrigt beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet, enligt regeringsformens regler om objektivitet och likabehandling. Även en specialreglering som eventuellt gäller för finansieringen kan innehålla regler som måste beaktas.
Om samtliga kriterier för statsstöd i artikel 107.1 EUF-fördraget är uppfyllda för kommunens finansiering av ett skyddat boende, är finansieringen ett statligt stöd. Kommunen måste då ta hänsyn till statsstödsreglerna. Det betyder framför allt att stödet behöver utformas enligt villkoren i något undantagsregelverk eller anmälas till kommissionen för att vara lagligt.
Gå vidare och läs mer om hur kommunen och mottagaren av finansieringen kan uppnå rättslig säkerhet genom:
Hur finansierar kommunen skyddade boenden med de minimis-stöd?
Hur lämnar en kommun eller region stöd enligt SGEI-beslutet?
Kommissionens allmänna gruppundantag (GBER)
Kommunen måste fortfarande följa andra regler som gäller för finansieringen, framförallt de kommunalrättsliga reglerna. Kommunallagen (KL) innebär begränsningar för kommunen att ge stöd i form av bidrag eller andra subventioner.
För att kommunerna ska få ha hand om en angelägenhet krävs enligt 2 kap. 1 § KL att det är av allmänt intresse att kommunen har hand om den. Det som avgör om en angelägenhet är av allmänt intresse är om det kan anses vara ett allmänt, samhälleligt och till det egna området knutet intresse att kommunen vidtar en åtgärd. I bestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda. Utredningen SOU 2019:56 Idéburen välfärd bedömer att idéburna offentliga partnerskap (IOP) utformade enligt utredningens kriterier ryms inom den kommunala kompetensen i 2 kap. 1 § KL. Det handlar om välfärdsverksamhet och partnerskapet syftar till att uppnå ett gemensamt allmännyttigt mål. Den offentliga finansieringen innebär inte stöd till enskild utan ses som ett bidrag till en verksamhet av allmänt, samhälleligt intresse.
I 2 kap. 8 § KL föreskrivs att kommuner visserligen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen men att individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl. Enligt den nämnda utredningen är idéburna offentliga partnerskap (IOP) med idéburna aktörer inom de välfärdsverksamheter som ingår i utredningens avgränsning av begreppet välfärd typiskt sett inte att betrakta som ett individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare.
Kommuner är vidare skyldiga att följa likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § KL som anger att de ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det innebär att stöd, till exempel bidrag, till enskilda som huvudregel inte är tillåtet. Bidrag till föreningslivet har inte ansetts stå i strid med likställighetsprincipen om organisationen som mottar bidraget är öppen för alla intresserade på lika villkor, oavsett om de är medlemmar av organisationen eller inte.
Om finansieringen innebär att en tjänst utförs mot ersättning måste kommunen också ta hänsyn till upphandlingsreglerna.
Ska skyddat boende upphandlas?
När kommunen fullgör sina förvaltningsuppgifter måste den i övrigt beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet, enligt regeringsformens regler om objektivitet och likabehandling.
- Arbetsmarknadsdepartementets promemoria Ny modell för statsbidrag till vissa ideella organisationer inom brottsofferområdet (Ds 2019:7)
- Idéburen välfärd – Betänkande av Utredningen om Idéburna aktörer i välfärden, SOU 2019:56
- Tribunalens dom i mål T-347/09, Tyskland mot Kommissionen
- KOM(2006) 3212 slutlig, av den 19.07.2006 om N140/2006 Allotment of Subsidies to the State Enterprises at the Correction Houses
- Kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
- Kommunallagen (2017:725)
Snabblänkar till innehållet i denna vägledning
- Vad är skyddat boende och vilka driver dessa boenden?
- Kommunens ansvar för våldsutsatta personer och deras barn
- Kvinnojourernas roll och finansiering
- Idéburet offentligt partnerskap (IOP)
- Ska skyddat boende upphandlas?
- Anskaffning av (tjänsten) skyddat boende genom upphandling
- Hur finansierar kommunen skyddade boenden med beaktande av statsstödsreglerna?