Hur finansierar kommunen skyddade boenden med de minimis-stöd?

De minimis-reglerna är inget undantag från upphandlingsreglerna. Såväl kommunen som den organisation som ska ta emot stödet måste därför vara uppmärksam på att finansieringen kan vara upphandlingspliktig om den finansierade verksamheten är en tjänst.

Ska skyddat boende upphandlas?

Skulle kommunens finansiering av det skyddade boendet vara ett statligt stöd, om det översteg 300 000 euro under en period av tre år? 
Utgör finansieringen statsstöd?

Om finansieringen inte skulle ha varit ett statsstöd, ska stödet inte lämnas som de minimis-stöd.

Även om finansieringen är tillåten enligt reglerna om de minimis-stöd är det inte säkert att den är tillåten enligt de regler som påverkar kommunal kompetens. Kommunallagen (KL) innebär begränsningar för kommunen att ge stöd i form av bidrag eller andra subventioner.

För att kommunerna ska få hantera en angelägenhet krävs enligt 2 kap. 1 § KL att det är av allmänt intresse att kommunen har hand om den. Det som avgör om en angelägenhet är av allmänt intresse är om det kan anses vara ett allmänt, samhälleligt och till det egna området knutet intresse att kommunen vidtar en åtgärd. I bestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda. Utredningen SOU 2019:56 Idéburen välfärd bedömer att idéburna offentliga partnerskap (IOP) utformade enligt utredningens kriterier ryms inom den kommunala kompetensen i 2 kap. 1 § KL. Det handlar om välfärdsverksamhet och partnerskapet syftar till att uppnå ett gemensamt allmännyttigt mål. Den offentliga finansieringen innebär inte stöd till enskild utan ses som ett bidrag till en verksamhet av allmänt, samhälleligt intresse.

I 2 kap. 8 § KL föreskrivs att kommuner visserligen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen men att individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl. Enligt den nämnda utredningen är idéburna offentliga partnerskap (IOP) med idéburna aktörer inom de välfärdsverksamheter som ingår i utredningens avgränsning av begreppet välfärd typiskt sett inte att betrakta som individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare.

Kommuner är vidare skyldiga att följa likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § KL som anger att de ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det innebär att stöd, till exempel bidrag, till enskilda som huvudregel inte är tillåtet. Bidrag till föreningslivet har inte ansetts stå i strid med likställighetsprincipen om organisationen som mottar bidraget är öppen för alla intresserade på lika villkor, oavsett om de är medlemmar av organisationen eller inte.

Stödet kan avse vilka som helst av verksamhetens kostnader, så länge som det sammanlagda beloppet de minimis-stöd som företaget fått från olika stödgivare inte överstiger 300 000 euro under en period av tre år (de senaste tre åren).

När man räknar ut hur mycket stöd en organisation har fått, så ska allt de minimis-stöd som lämnats till alla företag inom samma koncern räknas samman. Dock behöver inte olika SGEI-verksamheter räknas samman om det enda de har gemensamt är att de kontrolleras av samma offentliga organ, eller samma icke-vinstdrivande enhet eller enheter. Enligt Upphandlingsmyndighetens erfarenhet är formella koncernförhållanden inte särskilt vanliga bland idéburna aktörer i välfärden. I normalfallet bör det därför bara vara den juridiska person som anses som stödmottagare som behöver beaktas vid beräkning av stödbeloppet.
Villkoren i den allmänna förordningen om de minimis-stöd

När det gäller de medel som en kvinnojour eventuellt har fått genom statsbidragsförordningar (i synnerhet verksamhets- och organisationsbidrag enligt förordning (2015:454) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer), ska dessa i regel inte räknas med när de minimis-beloppet fastställs eftersom den verksamhet som finansieras genom dessa anses vara icke-ekonomisk. Detta gäller under förutsättning att kommunen inte finner att den finansierade verksamheten är ekonomisk.

Kommunen informerar den organisation som ska ta emot stödet om det planerade stödbeloppet. Stödmottagaren ska också informeras om att stödet är ett stöd av mindre betydelse genom att hänvisa till den allmänna de minimis-förordningen.

Kommunen ska begära en elektronisk eller skriftlig redogörelse från stödmottagaren om vilka andra de minimis-stöd som denne mottagit. Stödmottagaren ska redogöra för alla andra stöd av mindre betydelse (enligt någon av de fyra förordningarna om stöd av mindre betydelse som finns) som stödmottagaren mottagit under de senaste tre åren.

Det totala beloppet för allt de minimis-stöd som beviljas stödmottagaren får inte överstiga 300 000 euro under en treårsperiod (de senaste tre åren). När summan av alla de minimis-stöd som ett företag fått under den senaste treårsperioden ska räknas ihop, ska all finansiering som olika svenska myndigheter har beviljat som sådant stöd vägas in.

Tillväxtverket sammanställer på sin webbplats en icke uttömmande lista med exempel på vissa typer av de minimi-stöd som lämnats enligt den allmänna förordningen om de minimis-stöd. 
Ansök om stöd (Tillväxtverket)

Stödbeslutet ska innehålla de uppgifter som krävs enligt den allmänna förordningen om de minimis-stöd. Sverige har ännu inget nationellt register för de minimis-stöd vilket innebär att villkoren i förordningen måste uppfyllas genom dialog med stödmottagaren och som dokumenteras med intyg från stödmottagaren. Beslutet att lämna de minimis-stöd och underlaget för beslutet bör sparas i tio år, lämpligen genom att handlingarna diarieförs och sedan arkiveras.

Ta ställning till om tjänsten ska betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Om marknaden inte tillgodoser det behov som kommunen vill säkerställa kan det vara möjligt att anförtro ett företag (stödmottagaren) en skyldighet att utföra den aktuella tjänsten enligt villkoren i SGEI-de minimis-förordningen.

En kvinnojours verksamhet i form av skyddat boende eller sammanhängande insatser tillhandahålls skyddsbehövande kvinnor utan kostnad. Motsvarande verksamhet skulle kommersiella aktörer inte erbjuda kvinnor kostnadsfritt utan offentlig finansiering. Eftersom verksamheten syftar till att skydda utsatta individer rör det sig om sociala tjänster av allmänt intresse. Mot den bakgrunden bedömer vi att kommunen som utgångspunkt kan välja att definiera en sådan verksamhet som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Även om finansieringen är tillåten enligt statsstödsreglerna är det inte säkert att den är tillåten enligt reglerna för kommunal kompetens. Kommunallagen (KL) innebär begränsningar för kommunen att ge stöd i form av bidrag eller andra subventioner.

För att kommunerna ska få hantera en angelägenhet krävs enligt 2 kap. 1 § KL att det är av allmänt intresse att kommunen har hand om den. Det som avgör om en angelägenhet är av allmänt intresse är om det kan anses vara ett allmänt, samhälleligt och till det egna området knutet intresse att kommunen vidtar en åtgärd. I bestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda. Utredningen SOU 2019:56 Idéburen välfärd bedömer att idéburna offentliga partnerskap (IOP) utformade enligt utredningens kriterier ryms inom den kommunala kompetensen i 2 kap. 1 § KL. Det handlar om välfärdsverksamhet och partnerskapet syftar till att uppnå ett gemensamt allmännyttigt mål. Den offentliga finansieringen innebär inte stöd till enskild utan ses som ett bidrag till en verksamhet av allmänt, samhälleligt intresse.

I 2 kap. 8 § KL föreskrivs att kommuner visserligen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen men att individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl. Enligt den nämnda utredningen är idéburna offentliga partnerskap (IOP) med idéburna aktörer inom de välfärdsverksamheter som ingår i utredningens avgränsning av begreppet välfärd typiskt sett inte att betrakta som ett individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare.

Kommuner är vidare skyldiga att följa likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § KL som anger att de ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det innebär att stöd, till exempel bidrag, till enskilda som huvudregel inte är tillåtet. Bidrag till föreningslivet har inte ansetts stå i strid med likställighetsprincipen om organisationen som mottar bidraget är öppen för alla intresserade på lika villkor, oavsett om de är medlemmar av organisationen eller inte.

SGEI-reglerna är inget undantag från upphandlingsreglerna. Såväl kommunen som det skyddade boendet som ska ta emot stödet måste därför vara uppmärksamma på att ett köp av en tjänst under vissa förutsättningar är upphandlingspliktigt. Om upphandlingsreglerna är tillämpliga måste även de beaktas. Stöd till den organisation som driver skyddat boende eller levererar de aktuella tjänsterna, kan också anses vara ersättning för att en leverantör utför sina uppgifter enligt ett kontrakt som ska upphandlas.
 Ska skyddat boende upphandlas?

Om finansieringen inte skulle ha varit ett statsstöd ska stödet inte lämnas som de minimis-stöd. Om bedömningen är osäker är det oftast mest rättssäkert för stödmottagaren att stödet är ett de minimis-stöd.
Är kommunens finansiering av ett skyddat boende ett statligt stöd? 

De minimis-stöd får uppgå till högst 750 000 euro under en treårsperiod. 
Villkoren för SGEI de minimis stöd

När det gäller de medel som en kvinnojour eventuellt har fått genom statsbidragsförordningar (i synnerhet verksamhets- och organisationsbidrag enligt förordning (2015:454) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer), ska dessa i regel inte räknas med i fastställandet av de minimis-beloppet eftersom den verksamhet som finansieras genom dessa anses vara icke-ekonomisk. Detta gäller under förutsättning att kommunen inte finner att den finansierade verksamheten är ekonomisk.

Den organisation som tar emot stöd och som anförtros skyldigheten att tillhandahålla den allmännyttiga tjänsten (stödmottagaren) ska informeras om stödbeloppet. Stödmottagaren ska också informeras om att stödet är ett stöd av mindre betydelse av allmänt ekonomiskt intresse genom att hänvisa till SGEI-de minimis-förordningen.

Kommunen ska begära en elektronisk eller skriftlig redogörelse från stödmottagaren om vilka andra de minimis-stöd som denne mottagit. Stödmottagaren ska redogöra för alla andra stöd av mindre betydelse (enligt någon av de fyra förordningarna om stöd av mindre betydelse som finns) som stödmottagaren mottagit under de två föregående och det innevarande beskattningsåret. Det totala beloppet för allt de minimis-stöd och all annan ersättning som beviljas stödmottagaren för just den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse med anknytning till skyddat boende som det gäller får inte överstiga 750 000 euro under en treårsperiod (de senaste tre åren).

Tillväxtverket sammanställer på sin webbplats en icke uttömmande lista med exempel på vissa typer av de minimis-stöd som lämnats enligt den allmänna förordningen om de minimis-stöd. På webbplatsen finns också exempel på hur man kan utforma intyg om tidigare försumbart stöd.
Tillväxtverket - ansök om stöd

Genom en officiell handling ges stödmottagaren en skyldighet att tillhandahålla tjänsten. Det ska vara en handling som är bindande för stödmottagaren. Det kan ske genom ett bidragsbeslut men också exempelvis ett avtal. Beroende på omfattningen av verksamheten krävs antingen ett fullmäktigebeslut, ett beslut av styrelsen eller av behörig nämnd.

I vissa fall kan en sådan handling vara ett kontrakt i upphandlingsrättslig mening. Kommunen bör då först ta ställning till om Altmarkkriterierna uppfylls. När Altmarkkriterierna inte uppfylls ska upphandlingsdokumenten ange att ersättningen är ett SGEI-de minimis-stöd. I ett sådant fall blir SGEI-de minimis-reglerna ett tak för ersättningsbeloppet. Högre ersättningsbelopp skulle då behöva följa villkoren i kommissionens SGEI-beslut innan de får betalas ut.
Ska skyddat boende upphandlas?

Är finansieringen av skyddat boende statligt stöd?
Hur lämnar en kommun eller region stöd enligt SGEI-beslutet?

Den officiella handlingen ska innehålla en uppgift om det belopp som utgör ett stöd av mindre betydelse och en hänvisning till SGEI de minimis-förordningen. Den officiella handlingen ska sparas i tio år.