Innovationspartnerskap
När en upphandlande organisation har behov av lösningar som inte finns på marknaden är det möjligt att inrätta ett så kallat innovationspartnerskap. Partnerskapet ska syfta till både utveckling och anskaffning av den vara, tjänst eller byggentreprenad som organisationen har behov av.
Innehåll på denna sida
Relaterade länkar
Informationen på denna sida gäller för upphandlingar enligt
- lagen om offentlig upphandling (LOU)
- lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF).
När får det användas?
Innovationspartnerskap får användas när den upphandlande myndigheten eller enheten (upphandlande organisationen) har behov av lösningar som inte finns på marknaden. Förfarandet kan vara bra att använda när organisationen vill eller behöver ha ett långtgående samarbete med leverantören. Detta eftersom forskning, utveckling och anskaffning sker i en sammanhängande process genom partnerskapet.
Ett innovationspartnerskap hjälper också parterna att dela risker och kostnader genom att deltagande leverantörer som tilldelas kontrakt kan få ersättning för sitt utvecklingsarbete.
Med vem får innovationspartnerskapet inrättas?
Innovationspartnerskap får endast ingås med leverantörer som har möjlighet att bedriva separat forsknings- och utvecklingsverksamhet. Enligt regeringen ska detta krav tolkas som att verksamheten inte får vara en del i den löpande produktionen. Det är dock inget hinder att verksamheten bedrivs i nära anslutning till produktionen.
Den separata forsknings- och utvecklingsverksamheten kan inrättas efter att partnerskapet ingås. Det är något som underlättar för små och medelstora företag som har innovativa idéer, men som inte har separat forsknings- och utvecklingsverksamhet från början.
Det går också att inrätta innovationspartnerskap med fler leverantörer om den upphandlande organisationen ser en fördel med detta.
Hur går det till?
Innovationspartnerskapet är ett två- eller flerstegsförfarande där den upphandlande organisationen annonserar partnerskapet. Intresserade leverantörer ansöker därefter om att få delta i innovationspartnerskapet. I annonsen ska förutsättningar och de olika stegen i innovationspartnerskapet vara beskrivna. Det kan också vara lämpligt att kommunicera den marknadsanalys som den upphandlande organisationen gjort, som skapat förutsättningar att tillämpa förfarandet.
Enligt LOU
När den upphandlande myndigheten annonserar om inrättandet av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar normalt sett vara minst 30 dagar. Tidsfristen för att lämna ansökan går alltid att förlänga precis som i andra förfaranden.
Enligt LUF
När den upphandlande enheten annonserar om inrättandet av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar normalt sett vara minst 15 dagar. Tidsfristen för att lämna ansökan går alltid att förlänga precis som i andra förfaranden.
Enligt LOU kan den upphandlande myndigheten välja att begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud genom en urvalsprocess. Myndigheten ska då i annonsen eller inbjudan ange de kriterier och regler som kommer att tillämpas vid urvalet samt det lägsta, och i förekommande fall det högsta, antal anbudssökande som kommer att få lämna anbud. Minst tre leverantörer ska bjudas in att lämna anbud.
I LUF anges att antalet anbudssökande kan begränsas utifrån kriterier som grundar sig på:
- ett behov av att minska antalet till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden vid upphandlingen, och
- de resurser som behövs för dess genomförande
Antalet anbudssökande som får lämna anbud ska vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås.
De leverantörer som kvalificerat sig lämnar anbud. Eftersom det handlar om innovation kommer det som leverantörerna erbjuder i sina anbud vara på ett idéstadium och ännu inte färdigutvecklat.
Den upphandlande organisationen får förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får dock inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna. Minimikraven bygger på de funktionskrav och problemformuleringar som den upphandlande organisationen har beskrivit.
Det är möjligt att dela upp förhandlingarna i successiva steg för att minska antalet anbud. När förhandlingarna är avslutade lämnar anbudsgivarna in slutliga anbud.
Den upphandlande organisationen kan också avstå från att förhandla och i stället utvärdera de inledande anbuden. En förutsättning för detta är att organisationen har angett i upphandlingsdokumenten att tilldelning utan förhandling kan komma att ske.
Minsta tid för att inkomma med anbud är inte reglerat för vare sig LOU eller LUF.
Ett innovationspartnerskap ska genomföras i etapper som följer forsknings- och utvecklingsprocessen.
Partnerskapet kan avslutas om de delmål som satts inte uppfylls. Partnerskapet kan alltså avslutas utan att organisationen faktiskt genomför något köp av en färdigutvecklad vara, tjänst eller byggentreprenad. Detta förutsätter att organisationen i upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
Efter att partnerskapet avslutats köper den upphandlande organisation dock ofta in det som har utvecklats. Organisationen ska ange hur detta köp är tänkt att gå till. Det görs lämpligen i ett separat avtal där köp och leverans av den färdiga produkten reglerats.
I upphandlingsdokumenten ska det beskrivas vilken eller vilka parter som kommer att äga rättigheterna och vilka nyttjanderätter som kommer att finnas till lösningen. Målet bör vara att skapa en fördelning som medför ekonomiska incitament och vinning för både leverantören och organisationen.
I vissa fall kan det, på grund av marknadsförhållandena, vara mer lämpligt att den upphandlande organisationen i stället för äganderätt får en nyttjanderätt för att använda resultaten.
En lämplig lösning kan också vara en kombination, där organisationen äger vissa specifika resultat men har en nyttjanderätt till de resultat som leverantören vill kunna använda utanför ramen för utvecklingsarbetet.
På PRV:s webbplats kan du läsa mer om immaterialrätt i upphandling
Utmärkande för innovationspartnerskap
Det som är utmärkande för innovationspartnerskap är just möjligheten att tilldela ett upphandlingskontrakt till en eller flera leverantörer som omfattar både utvecklingen av produkten och själva köpet av den. Något nytt kontrakt ingås alltså inte, i upphandlingsrättslig mening, när organisationen senare köper den färdigutvecklade produkten.
En fördel med innovationspartnerskap är att det kan finnas ett tydligare kommersiellt intresse för leverantörer att ingå i ett partnerskap eftersom de kan få sälja sin färdiga produkt på marknaden. Men i vissa fall kan det ändå var lämpligt att ersätta leverantörerna under utvecklingstiden, exempelvis om utvecklingsfasen är förenad med stora investeringskostnader.
Vid innovationspartnerskap får endast det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet utvärderas, inte enbart pris.
Att tänka på
- Se till att underleverantörsklausulen i avtalet öppnar upp för byte av och nya underleverantörer.
- Innan ett innovationspartnerskap annonseras behöver en ordentlig marknadsundersökning göras och omfattande dialoger föras med eventuella leverantörer som skulle kunna leverera lösningar.
- 6 kap. 30–41 §§ Lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) – Innovationspartnerskap
- 6 kap. 23–34 §§ Lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) – Innovationspartnerskap
- 11 kap. 3 § LOU och LUF – Tidsfrister
- 4 kap. 6–7 §§ LOU, 4 kap. 6 § LUF – Begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud
- Proposition 2015/16:195 Nytt regelverk om upphandling, s. 501–507 – Innovationspartnerskap
Frågor och svar om innovationspartnerskap
Här är ett urval av frågor vi har besvarat om innovationspartnerskap. Du hittar fler frågor och svar i vår Frågeportal.