Möbler

Möbelbranschen kännetecknas av en komplex och global leveranskedja med många aktörer och underleverantörer som samverkar över landsgränser. Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för möbler.

Beroende på vilka produkter som används kan leveranskedjan för möbler se olika ut. Det första steget är utvinning av råmaterial som exempelvis kan bestå av skog, bomull, råolja, mineraler och metaller. Nästa steg är att råmaterialet bearbetas, till exempel skog som blir träprodukter, råolja som blir kemikalier och sen plast, bomull blir till textilier, mineraler som blir metaller och elektriska komponenter. Sist sker sluttillverkning, det vill säga produktion av möbler av olika slag. Mellan varje led sker transport av materialet mellan olika länder där produktionen av de olika komponenterna sker.

De huvudsakliga råmaterialen vid tillverkning av möbler är skog, bomull, råolja, metall och mineraler. Kännedom om ursprunget av råmaterial vid tillverkning av möbler kan vara bristfällig även bland företag som tillverkar möblerna. Den information som här redovisas om råvarornas ursprung är därför i huvudsak baserad på generell information.

Världens största producenter av trä och träprodukter är Kanada, USA, Sverige, Tyskland och Ryssland. 33 miljoner människor uppskattas jobba inom skogssektorn. 

Råolja är den huvudsakliga råvaran vid plasttillverkning och USA, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Ryssland är de största exportörerna.  

Det finns flera olika sorters textilier, både från naturliga och syntetiska fibrer. Här koncentreras riskanalysen för bomull. Bomull är en av världens mest använda textilier och produktionen har både miljömässiga och sociala konsekvenser. De största exportörerna av bomull är Kina, USA, Indien, Brasilien och Pakistan. Textiltillverkning sker i flera regioner världen över. De främsta producenterna är Kina, Indien, Bangladesh, Tyskland och Turkiet. 

Utvinning av mineraler och metaller till elektroniska komponenter sker oftast i högriskländer som Kina, Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia samt länder i Sydamerika.  

Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien och Brasilien. Utöver dessa kan nämnas Sydafrika och Indien. Stålproduktionen sker till stor del i Kina, Indien, Japan, USA och Ryssland. 

Bauxit är en typ av aluminiumhaltig malm och en av de främsta källorna till aluminium i världen. Guinea är världens största producent av bauxit, följt av Australien. Kina är den överlägset största producenten av aluminium, följt av Ryssland och Kanada. 

Koppar är en av de mest använda metallerna globalt och nästan en tredjedel kommer från Chile. Andra producenter är Peru och USA. 

Plast är olika syntetiska material gjorda av en kombination av olika kemikalier. Över 13 000 kemikalier används vid plasttillverkning och 99 procent av råmaterialet är fossilt, såsom råolja, naturgas och kol.  Världens största kemikalie- och plastexportörer är Kina, Tyskland, USA, Italien och Frankrike.  

Justerbara möbler, som höj- och sänkbara bord och stolar innehåller elektronik. Kina, Hongkong, Taiwan och USA är ledande i produktionen av elektronik globalt. Kina stod 2023 för 25 procent av all elektronikexport. 

Sverige är en stor möbeltillverkare, men möbler importeras även från andra länder som Kina, Tyskland, Italien, Polen, Mexiko och USA.  

Globala händelser 2020–2024

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft allvarliga konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört.

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet och upphävande av kollektivavtal. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar av och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft i leverantörsled, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter finns i hela leveranskedjan men är särskilt höga inom utvinning, avverkning och brytning av råmaterial. Vid bearbetning finns höga risker eftersom viss tillverkning sker i så kallade högriskländer (däribland Kina som är ett vanligt importland för möbler till den svenska marknaden), men riskerna kan bedömas som lägre för den relativt stora andel av tillverkning som sker i västeuropeiska länder eller i Sverige (se ovan kopplat till ursprung). Trots att sluttillverkning till stor del sker i närområdet så kan dock flertalet komponenter förädlas i högriskländer, bland dessa kan bland annat plastdetaljer, metalldelar (inklusive skruv och spik) och textil nämnas. 

Utvinning av råvaror till möbler är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, exempelvis tvångsförflyttning. När mark tas i anspråk för oljeutvinning eller gruvdrift påverkas ofta lokalbefolkningens möjligheter att bruka sin mark negativt, dels genom utsläpp som förorenar mark och vatten, dels genom att tillgången till marken begränsas av exempelvis pipelines för oljetransport. Ersättning till de drabbade familjerna täcker ofta inte det verkliga värdet av deras förlust, eller uteblir helt. Minoriteter och urfolk är särskilt utsatta, vilket är ett allvarligt människorättsövergrepp där människor berövas sina hem och försörjningsmöjligheter.  I Demokratiska republiken Kongo förstörs egendom i de områden där strider pågår, civilbefolkningen förlorar både bostäder och försörjningsmöjligheter.

Regeringar kan bevilja skogskoncessioner på mark där lokala samhällen har långvariga anspråk, vilket ofta leder till konflikter och hotar dessa samhällens äganderätt. Urfolk är särskilt sårbara för tvångsförflyttningar i samband med sådana beslut, vilket ytterligare förvärrar deras situation.  

I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister. 

I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. 

Storskaliga skogsprojekt kan leda till tvångsförflyttning av urfolk och lokalsamhällen, vilket kränker deras rätt till frihet och säkerhet.  

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Plasttillverkningen kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar även rätten till ren luft.   

Gruvdrift i bebodda områden påverkar mänskliga rättigheter, till exempel rätt till hälsa och rent vatten. Människor som bor i närheten av gruvor och anläggningar för malmbearbetning kan exponeras för farliga föroreningar genom inandning av förorenat damm, intag av förorenat vatten och mat eller hudkontakt med förorenat vatten.

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av så kallade konfliktmineraler. Väpnade konflikter i östra Kongo har lett till många civila dödsfall. Militären begår övergrepp mot civila flyktingläger och många kvinnor utsätts för sexuellt våld.

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.

Många bomullsodlare lever redan i fattigdom på grund av låga bomullspriser, och saknar motståndskraft att anpassa sig och säkerställa en pålitlig produktion i ett förändrat klimat.   Dessutom är bomullsodlingen ett av världens mest kemikalieintensiva jordbruk, främst används insektsmedel och ogräsmedel då bomullsplantan angrips lätt av skadedjur som kan förstöra hela skörden.

Skogsbruksaktiviteter kan påverka lokalsamhällen negativt genom avfallshantering och transport av material, vilket leder till föroreningar i luft och vatten. Dessutom kan damm, vibrationer, buller och fordonstrafik påverka folkhälsan negativt. I en rapport från Swedwatch och Naturskyddsföreningen studeras skogsavverkning i Kongobäckenet, världens näst största regnskog, och de pekar på konsekvenser både för klimatet, den biologiska mångfalden och för mänskliga rättigheter. 1,6 miljarder människor i världen är beroende av regnskogen för sin försörjning och illegal och ohållbar avverkning är en orsak till den omfattande skövling som sker. Skövlingen leder bland annat till att möjligheterna att försörja sig på jakt och småskaligt jordbruk minskar, till tvångsförflyttningar och att sociala strukturer förändras. 

Användandet av hälsofarliga kemikalier vid plasttillverkning är inte bara kopplat till arbetsmiljörisker utan även lokalbefolkningens hälsa, då många av kemikalierna är cancerframkallande och reproduktionsstörande. Mikroplast, som bildas när plast nöts ner sprids lätt i naturen och kan skapa hälsoproblem som andnöd, påverka immunförsvaret och vara hormonstörande.

Stora mängder kemikalier används inom textilindustrin, bland annat PFAS, flamskyddsmedel, AZO-färgämnen och ftalater. Dessa ämnen är skadliga för människors hälsa, till exempel ger de hudirritationer, hormonstörningar och ökad risk för cancer. De skadliga kemikalierna kan läcka ut från byggnader och konsumentprodukter genom förångning och nötning, och spridas i luft och damm. Arbetare och samhällen utsätts dessutom för dessa kemikalier under tillverkningen av produkterna och när de kasseras.   Särskilt utsatta för risker är barn.

Att återvinna elektroniskt avfall skapar problem då avfallet är giftigt och har en negativ påverkan både på människor och hälsa. Förbränning och syrabad är två metoder för att återvinna material i elektroniskt avfall och vid båda dessa frigörs gifter som kan leda till exempelvis cancer, missfall och neurologiska skador.  

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter bedöms vara höga i leveranskedjans två första delar; råvaruutvinning och tillverkning av komponenter. Hur stor risken är i leveranskedjans sista steg beror på var den sker, riskerna är relativt små i EU-länder, medan de är betydligt större i till exempel Kina. Den sammanvägda riskbedömningen för sluttillverkningsledet är därför medelhög.

Inom gruvindustrin är det vanligt med tvångsarbete, och migranter är en särskilt utsatt grupp. Kvinnor och barn hamnar genom trafficking i prostitution i gruvområdena. Vid utvinning av mineraler är det vanligt förekommande att arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare bland annat utsätts för tvångsarbete. Från Demokratiska republiken Kongo rapporteras om barnarbete, låga löner och allmänt svåra förhållanden, till exempel i koboltgruvor. 

Det finns också bevis för att tvångsarbete förekommer inom kemikalieindustrin i Kina. Myndigheter använder hot om fysiskt våld, tvångsintag av droger, fysiska och sexuella övergrepp samt tortyr förekommer.

Indien är ett av de länder där flest människor lever i modernt slaveri, över 10 miljoner människor. I kläd- och textilproduktionen i södra Indien är tvångsarbete mycket vanligt. Framför allt flickor får kontrakt på tre år med mycket låg lön, där den största delen betalas som ett engångsbelopp i slutet av kontraktsperioden. De bor på internat och har ingen kontakt med omvärlden och tvingas arbeta långa dagar under osäkra arbetsförhållanden. Systemet är också kopplat till andra arbetsrättsliga kränkningar som barnarbete, löner under lagstadgad minimilön, beordrad övertid och ingen föreningsfrihet.   

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med stora risker för barnarbete. Enligt ILO arbetar 168 miljoner barn inom gruvindustrin. Arbete i gruvor för barn under arton år räknas som den värsta formen av barnarbete. 

Barnarbete i Indien har ökat kraftigt de senaste åren, framför allt inom tråd- och garnsektorn till följd av ökad fattigdom och ekonomiska kriser som pandemin. När vuxna förlorar sina jobb tvingas många familjer låta barnen arbeta. Detta sker trots att barnarbete är förbjudet, och ofta på bekostnad av barnens skolgång, hälsa och trygghet.   

Gruvindustrin är en mansdominerad arbetsplats och de kvinnor som arbetar där är en utsatt grupp, sexuella övergrepp är vanligt förekommande.

Den kinesiska regeringen betraktar tibetaner och uigurer som säkerhetshot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. Hundratusentals uigurer hålls fortfarande fängslade som en del av den systematiska förföljelsen av folkgruppen. 

I Indien är våld, trakasserier och hot mot icke-hinduiska och lägre kasthinduiska minoriteter vanligt.  Särskilt muslimer blir utsatta för bland annat olagliga rivningar av hem och beslagtagande av egendom.   I Indien är kvinnors ekonomiska deltagande och tillgång till möjligheter kraftigt begränsade. Kvinnor har ofta sämre tillgång till arbete, lägre löner och begränsade möjligheter till karriärutveckling jämfört med män.   Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är stor och våldtäkt, våld, dödsfall relaterade till hemgift, hedersmord och sexuella trakasserier mot kvinnor är vanligt. 

I Polen förekommer diskriminering i anställning och yrkesverksamhet i relation till kön, ålder, minoritetsposition, funktionsnedsättning, politisk åsikt, sexuell läggning och könsidentitet, samt fackligt medlemskap. I stora delar av Polen har man deklarerat LGBT-fria zoner. Detta innebär att projekt och evenemang för, av och med lesbiska, gay, bisexuella, samt transpersoner inte genomförs eller stöds i dessa zoner. Även i andra tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och välmående på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön.  

Fackliga organisationer är sällan representerade inom gruvbranschen, särskilt inte i småskaliga gruvor. Dialog med arbetstagarorganisationer saknas och gruvarbetarnas utsatthet är stor.  

I Kina saknas yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs.

Enligt den internationella fackliga samverkansorganisationen ITUC är arbetsvillkoren i Indien ofta ogynnsamma, och grundläggande rättigheter som föreningsfrihet är kraftigt begränsade. Inom kläd- och textilindustrin är de rättigheter som arbetstagare har inte alltid självklara, och många arbetare saknar kunskap om hur föreningsfrihet och kollektiv förhandling kan hjälpa dem att förbättra sina arbetsförhållanden och skydda sina intressen. Enskilda människorättsförsvarare begränsas också i yttrandefrihet av myndigheterna och blir offer för våld.  

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under hela kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner inom sektorn.  

Inom oljeindustrin finns många utmaningar kopplade till arbetares rättigheter. I många av de länder utvinningen sker finns bristande skydd för arbetare. Arbetsmiljön inom oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren avsevärt beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på tillgång till sjukvård.

Gruvor utgör i många länder den farligaste formen av arbete där kollapser, jordskred, drunkningar och lungsjukdomar årligen dödar tusentals gruvarbetare. Småskaliga gruvor utgör i många fall den farligaste formen av gruvarbete, eftersom skydd och säkerhetsanordningar vanligtvis saknas.  Migrantarbetare är vanliga och de arbetar många gånger långa arbetstider under osäkra arbetsförhållanden och med bristande tillgång till hälsovård och säkerhet. 

Bristande arbetsvillkor inom skogssektorn är vanligt globalt, särskilt i utvecklingsländer där arbetsrättsliga standarder är svagare. Klimatförändringar, demografiska förändringar, teknologisk utveckling och innovationer påverkar skogsarbete och arbetares förutsättningar och arbetsrelaterade risker förändras. Trots de ansträngningar och förbättringar som gjorts under de senaste decennierna fortsätter skogar att vara en av de mest riskfyllda arbetsplatserna, där de som arbetar är utsatta för betydande arbetsmiljö- och hälsorisker samt en hög frekvens av arbetsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar. 

Arbetsförhållanden inom plast- och kemikalieindustrin beror på tillverkningsland, men ogynnsamma arbetsförhållanden förekommer, särskilt i länder med lite eller ingen reglering. Vanliga brister inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är långa arbetstider, låga löner och tvångsarbete. Inom plastindustrin generellt är höga ljudnivåer ett stort problem. Långvarig exponering av höga ljud kan orsaka hörselskador, men också förhöjt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter.

Träbearbetningsindustrin har en av de högsta olycksfallsfrekvenserna bland alla tillverkningsindustrier. Den största delen allvarliga skador orsakas av rörliga maskiner, men det finns även risker med farliga ämnen så som trädamm, färger, lacker och lim. Höga bullernivåer är också en hög risk. 

Det finns inom produktionsarbete i elektroniksektorn hög risk för arbetsmiljöbrister. I exempelvis Kina är långa arbetsdagar, låga löner och farliga arbetsförhållanden vanliga. Eftersom produktion av elektronik ofta sker genom komplexa leveranskedjor med bristande transparens kan riskerna vara högre än i andra branscher.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Risker för negativ miljöpåverkan är högst i samband med utvinning av råvaror, där utsläpp till vatten och luft från gruv- och oljeindustrin samt skogsavverkning kan få stor och betydande negativ påverkan på miljön. Men även odling av bomull och framställning av textilier innebär stora risker. Riskerna för klimatpåverkan är också höga i tillverkningsledet, då förädling av metaller och mineraler samt tillverkning av kemikalier och plast är mycket energikrävande och kan medföra stora utsläpp till luft. Riskerna i sluttillverkningsskedet skiljer sig åt, men bedöms generellt som medelhöga. 

Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket. Gruvverksamhet kräver stora mängder energi, som ofta kommer från fossila bränslen, vilket genererar höga koldioxidutsläpp. Även bearbetning av råmaterial, såsom smältning och raffinering, bidrar till koldioxidutsläppen. Utvinning och bearbetning av metallhaltiga råmaterial står för cirka 10 procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

Icke-hållbar träproduktion kan bidra till globala CO2-utsläpp genom avskogning. Det uppskattas att 15 procent av alla växthusgasutsläpp är resultatet av avskogning. Dessutom kräver bearbetning av trä stora mängder energi, vilket leder till ökade växthusgasutsläpp.

Inom kemikalie- och plasttillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen används liksom vatten, metaller, palmolja och mineraler. Även textilindustrin är en sektor som använder stora mängder energi.  

Flera delar i leveranskedjan påverkar även biologisk mångfald. Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter. Även de föroreningar som kommer direkt från raffinaderier kan leda till höga nivåer av giftiga ämnen i närliggande ekosystem. 

Gruvdrift leder ofta till allvarliga förluster av livsmiljöer för en mängd olika arter, från mikroorganismer i marken till större däggdjur. 

Storskaliga skogsplanteringar påverkar den biologiska mångfalden negativt genom att förstöra habitat och vara alltför ensidig.

Plast är en av de vanligaste källorna till nedskräpning, varje dag dumpas motsvarande 2 000 sopbilar fyllda med plast i världens hav, sjöar och floder. Det orsakar skador och stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven. Mikroplaster bryts ner mycket långsamt i naturen och kan därför stanna kvar i miljön under lång tid. När de hamnar i sjöar och hav riskerar de att påverka vattenlevande djur som musslor, kräftdjur och fiskar negativt. Dessa djur kan missta mikroplaster för föda, vilket kan leda till minskat näringsintag, inflammationer och störningar i fortplantningsförmågan.  

I Kina lever 900 miljoner människor med allvarlig brist på sötvatten under minst en månad per år, särskilt i norra Kina. I området kring Gula floden, används stora mängder vatten i industrin, något som leder till vattenbrist med minskade skördar och förlorade inkomster som följd.  80 procent av vattnet i kinesiska städer är allvarligt förorenat och särskilt barn och utsatta grupper lider av bristen på rent vatten.   

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna leveranskedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.  Kina är det land där dödsfall relaterade till luftförorening är vanligast. De främsta källorna till  föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall. 

Plasttillverkning innebär utsläpp av skadliga kemikalier och partiklar som kan förorena luften, både vid produktionen av råmaterial och tillverkning av plastprodukter. Vid plasttillverkning frigörs flyktiga organiska föreningar (VOC), som är giftiga och kan orsaka luftföroreningar. Dessa föreningar bidrar också till bildandet av marknära ozon, som kan påverka både luftkvalitet och hälsa. Vid plasttillverkning släpps det också ut partiklar och andra skadliga kemikalier som kan orsaka hälsoproblem, särskilt andningsproblem och allergier.  

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras.

Gruvdrift orsakar vattenföroreningar genom utsläpp av metaller, ökad sedimentering i vattendrag och surt gruvavfall. Föroreningarna skadar både sötvattensfloran och faunan, vilket hotar både vatten- och landlevande djur. Gruvavfall från metall- och kolgruvor kan dränera ut i ytvattendrag eller tränga ner i grundvattnet vilket sänker pH-nivåerna i vattnet och har förödande effekter på ekosystem som är beroende av dessa vattenkällor. 

Användningen av bekämpningsmedel och gödningsmedel inom bomullsproduktionen kan leda till förorening av jord och vatten. Bekämpningsmedel minskar jordens förmåga att binda kol och stödja växttillväxt. Detta gör jorden mindre bördig och mindre kapabel att behålla vatten, vilket ökar risken för erosion.

Stora mängder kemikalier används inom textilindustrin, bland annat PFAS, flamskyddsmedel, AZO-färgämnen och ftalater. Dessa ämnen utgör miljörisker, särskilt risk för vattenförorening. 

Kemikalieproduktion bidrar till allvarlig markförorening och vattenförorening. Avloppsvattenbehandlingen är ofta otillräcklig vilket leder till utsläpp av farliga ämnen som kan vara giftiga för människor och skadliga för djur- och växtlivet.

Ursprunget av det kemiska avfallet varierar och beror på förhållanden på tillverkningsplatsen, men vanligtvis bidrar kasserade kemikalier, tillverkningsbiprodukter och avfallslösningsmedel till avfallsflödet. Elektroniskt avfall är inte heller biologiskt nedbrytbart och för närvarande samlas endast 20 procent in och återvinns på rätt sätt. Även batteriåtervinning påverkar omgivningarna och är orsak till cirka 150 förorenade platser och utsätter därigenom potentiellt nästan en miljon människor för hälsorisker. Majoriteten av de förorenade platserna finns i Sydostasien, Afrika samt Central- och Sydamerika, men batteriåtervinning är också en betydande industri i Sydostasien och Kina.  

Risk för korruption bedöms, baserat på generella landriskindex avseende korruption för de respektive tillverkningsländerna, vara hög i leveranskedjans första två delar, råvaruutvinning och förädling/ komponenttillverkning. Exakt information om hur stora delar av sluttillverkningen som sker i hög- respektive lågriskländer saknas, men sluttillverkningen bedöms äga rum i både länder som har högre och lägre generella risker för korruption. Den sammanvägda riskbedömningen för sluttillverkningsledet bedöms därför som medelhög.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta produktionsländer i leveranskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar. Ett flertal av de länder som står för utvinningen av mineraler och produktion av elektronikkomponenter har det gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna antikorruptions-lagstiftningar samtidigt som de bedöms vara förknippade med hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index rapporteras korruption vara utbredd i exempelvis Demokratiska republiken Kongo, Irak, Iran, Kina, Indien och Brasilien. 

I Demokratiska republiken Kongo har myndigheter utnyttjat sin makt för att tysta oppositionen och stänga ner oberoende media. Politisk repression, inklusive fängslanden och tortyr av aktivister, speglar en djupgående korruption i rättsväsende och regeringsorgan. Det finns också rapporter om missbruk av humanitära resurser, där tjänstemän och militära grupper kan vara inblandade i korruption och utnyttjande av hjälpsändningar för egna syften.  

I Indien är korruption ett utbrett problem inom både offentlig och privat sektor. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser, och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa. 

Guinea har allvarliga korruptionsproblem som påverkar dess politiska och ekonomiska system. Landet har ofta kritiserats för bristande transparens, och korruption inom regeringen och militära styret. 

Även i Polen är risken för korruption hög. Lagen föreskriver straffrättsliga påföljder för korruption av tjänstemän, men dessa lagar tillämpas inte alltid effektivt, och tjänstemän deltar ibland i korruption. I sin Rule of Law Report 2022 pekar EU-kommissionen på bristande oberoende inom rättsväsendet samt allvarliga brister i demokratin och kränkningar mot de grundläggande mänskliga rättigheterna så som likhet inför lagen och rätten till en rättvis rättegång.

Kina har också betydande problem med korruption, både på lokal och central nivå. Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet att vara utbrett.

Korruption inom gruvnäringen påverkar även samhällen där mineralutvinning sker. Företag kan använda korrupta metoder för att erhålla gruvlicenser eller säkerställa att protester och motstånd från lokalbefolkningen tystas. I vissa fall har lokala myndigheter ignorerat miljö- och hälsoeffekter av gruvdrift på grund av påtryckningar från industrin.

Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå. 

Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption.